Jag lovade mig själv att inte tänka på det
Att förtränga det och glömma det...
Men jag kunde inte det. Hela kvällen på jobbet tänkte jag, funderade på vem de träffade, exakt vad de gjorde, hur mycket de skrattade
I bilen hem plågade jag mig med låtar som sa något om året i mitt liv som betytt allra mest för mig
Väl hemma fortsatte jag att fundera ut exakt vad de gjorde, vad de pratade om, vem som log och vem som skrattade...
Och jag som hade lovat mig själv att inte tänka, utan bara acceptera det som det var...
Och så ringde hon till sist, och sa, vi har en låt till dig så du ska veta att vi tänker på dig.
Och hans röst svävade in genom telefonluren "you were wonderful tonight", och då trodde jag allt skulle brista...
Men jag tog mig vidare i den mörka natten, pratade bort några ord med Valter, fick sedan hemligt besök och till sist var jag ensam igen...
Stormen ven utanför fönstret hela natten, kanske för att berätta något för mig, men jag kunde mest tänka på en och samma sak...
Men på något sett måste jag åter se glädjen i små kattungar som somnar på min mage, hästars vackra gnäggningar när de ser mig, fårens stora kloka ögon, och jobbet, bara lilla Malin är där så är allt perfekt...
För även om jag hade varit med igår så kommer aldrig året i Glimåkra tillbaka, det är för evigt förlorat men endå så djupt fäst i mitt hjärta!
Jag hoppas ni hade en underbar kväll ni som var där!
//Marie
4 kommentarer:
åh :)
Fint. Sorgligt. vi saknade dig allihopa. kraaaam
Jag kan tänka mig den känslan, jobbigt. Du var saknad:) Synd att vi inte kunde vara en komplett skrivarklass. Jag ska se när jag kan hämta mina saker på gården. Kanske kan låna farfars bil nästa vecka och komma nån gång på dan innan du jobbar? /Kram
Jag blir glad att höra att ni saknade mig! Det värmer!
Och Alva, du är välkommen när du vill :) Kram
Skicka en kommentar