Driving home for Christmas

Driving home for Christmas

Oh, I can't wait to see those faces

I'm driving home for Christmas, yea

Well I'm moving down that line

And it's been so long

But I will be there

I sing this song

To pass the time away

Driving in my car

Driving home for Christmas

Nu är bilen fullpackad med stora julklappar till hela släkten

Åh, vad jag älskar denna resa, när jag får sätta mig i bilen och slutmålet är Hangö

Tystnaden, mörkret och ingen som är vaken

Och jag må vara ensam i bilen 

men inte i livet

Och därför är jag extra glad i år 

när jag sätter mig i bilen mot ett vintrigt Finland

Aldrig tråkigt!

Ibland läser jag på fb, statusar om folk som har såå tråkigt

De ber att någon skall komma och roa dem för de dör av tristess

I bilen här om dagen funderade jag över det där

och jag kan inte minnas att jag någonsin haft tråkigt

Ibland har jag tillbringat upp till fem dagar helt ensam i en liten stuga på landet utan att prata med en enda människa

Men tråkigt hade jag inte

För jag hade ljus att tända, katter att gosa med, en ny spännande serie på dvd att titta på, böcker att läsa, en stor skog att gå i, en häst att rida, en stad att handla i, en spis att laga mat på, block att skriva i

Jag har haft långa, och många perioder av ensamhet

men i de perioderna har jag hittat något väldigt värdefullt

och det är att jag trivs väldigt bra i mitt eget sällskap

och jag har inte tråkigt när jag umgås med mig själv

Utan all den tiden i skogen, i soffan, vid spisen med mig själv

hade jag aldrig kunnat uppskatta det jag nu hamnat i

tvåsamheten

på samma sätt 

Tiden med mig själv är fortfarande viktig

och när vi är ifrån varann saknar jag honom

men jag trivs med att umgås lite med själv

ensam ibland...

Förrädiska vägar

Jag älskar snö

Men snö i kombination med bil är jag inte riktigt lika förtjust i

I år finns det dock en väsentlig skillnad

på hur det brukar vara 

och på hur jag brukar känna

För om eller när jag sitter i diket med min söta lilla bil 

så finns det ett telefonnummer att ringa

där det kommer att svara en person som bryr sig väldigt mycket om mig

Och han kommer att dra upp mig ur det där diket

Det är första året, första vintern, första snön

när jag kan känna mig fullkomligt trygg

För jag är inte ensam i kylan längre...

Något nytt!

http://farmorstavlor.blogspot.se/

Spana in!

Saknar!

Den här tiden för ett år sedan

var jag en mycket ledsen tjej

Tiden går och läker sår

Men platsen i mitt hjärta är evig

Jag saknar dig Telly!

Tappar bort mig ibland!

När jag sätter mig i bilen om natten efter jobbet och kör

glömmer jag ibland bort vart jag är på väg

Jag följer en väg som känns så självklar och rätt

men ibland kan jag inte komma ihåg vart den för mig

Jag tror att jag ska komma till en tom lägenhet som är mörk

där katter är det som möter mig

Jag ska sätta mig i soffan och tända ett ljus

Titta på ett avsnitt av prison break

Och somna med filten över huvudet, för det är kallt

Det drar från fönstret

Vakna med nackspärr

och dricka vatten, ensam i ett tyst kök

Men det är inte där vägen tar slut längre

När jag skriver dagbok

brukar jag skriva att det nattsvarta mörkret är så lätt att få ner på papper

medan den flyktiga lyckan nästan kan försvinna mellan pennan och den vita pappersarket

Därför står det få ord om lycka i min dagbok

Och det är så det känns när jag kör hem om natten

Jag kan fortfarande inte förstå den lycka jag har hamnat i

Och därför tappar jag bort mig där ute, ensam i bilen med stjärnorna på himlen

Vart är jag på väg?

När vägen tar slut kommer jag hem till ett kök som lyser 

och han som tar emot mig med en stor kram och en puss

viskar magiska ord i mitt öra

Tevattnet kokar

och hundar och katter trängs om närheten

Vi sitter i soffan hand i hand 

och vi lägger oss i en säng bredvid varann

Jag vill aldrig glömma det

så jag ska öva mig på att skriva ner det i dagboken

Den här lyckan finns kvar

dag för dag

och den växer!

Minnenas vind!

Vi satt på en bänk och njöt av solen under den korta matrasten innan det var dags för eftermiddags lektionerna på distanslinjen.

Bakom oss kom fyra unga tjejer ut från byggnaden med klassrummet där det stod drama på dörren. De bar på en halv provdocka och ett rep. De skrattade och diskuterade och stannade vid ett träd. Solen sken genom löven.

Vi lämnade dem och satte oss i vårt klassrum och min blick vandrade långt, långt bort...

Till den lilla lilla byn i de djupa skånska skogarna.

Och jag mindes ett gäng glada tjejer som satt i solen med block och penna och skrev tillsammans.

Jag minns klassrum, med djup koncentration eller hysteriska samtal

Jag minns en blå sal där vi blev allt annat än det vi var

Där vi förvandlades

Jag minns ett år som inte är likt något annat jag någonsin varit med om

Sorg och förtvivlan

Men framförallt, lycka och glädje

Och allt i en salig blandning!

Den skolan var speciell

Sen finns det många andra skolor längs vägen

Hav, fester, vänskap, djur, natur, vandringar, internat, killar, disk, grävlingar, tält

Och inom mig, vet jag att inget av allt det där nånsin kommer igen

Och jag kan sakna det

Skollivet, pluggandet, matsalar, internat

Allt det där 

Lite för mycket ibland

För det är ett speciellt liv

Studietiden

Men jag behåller alla minnen i en liten ask i mitt hjärta 

Och låter dem bara snudda till ibland och göra ont

Sen minns jag allt roligt

Och till sist ser jag framåt!

Hand i hand...

Höst på ingång!

Om det är något jag verkligen tycker om i livet

så är det när hösten närmar sig

När mörkret kommer om kvällarna, alldeles tungt och svart

När det blir kallt, och regndropparna vandrar ner för fönsterrutorna

Och alla stormar, när det viner runt öronen och ytterdörren knappt går att öppna

Mysfaktor med massor av levande ljus, varmt te i stor mugg och en filt i soffan

Däremellan vackra, soliga dagar när luften är alldeles klar

och färgerna sprider ut sig bland löven

Och inte minst löftet om att det snart kommer falla stora vita flingor från himlen

I år är det extra mysigt eftersom jag har både en man och en hund att njuta av vädret tillsammans med

Dra på sig regnkappan, beväpna sig med ficklimpan och ge sig ut på kvällspromenad i beckmörkret

Vinden kring öronen och regnet i ögonen

Det är dock bara den sistnämnda som ens i närheten tycker de e lika kul som jag att gå ut ;)

Hemma!

Vi gick hand i hand i Gällstad under Gällstaddagarna
Han hälsade på varannan människa
och pratade något ord med var tredje vi mötte

Händelsen förde mig tillbaka till mina ”var jag hör hemma” tankar
Han hör hemma här, han är uppväxt här, han känner varje litet grässtrå
och alla människor

I Finland är det samma sak för mina föräldrar
Om man rör sig på stan med dem så hälsar de på varannan människa
De har aldrig bott någon annanstans i hela sitt liv

Hemma

Men jag, som flyttat så många gånger att händernas alla fingrar inte på långt räcker till

Här som där går jag tyst

 Har jag iallafall inbillat mig
Tills jag öppnade ögonen
och insåg
att jag hälsar på människor dagligen på Rasta
Pratar bort några minuter
Springer på folk i affären
Till och med på Gällstaddagarna
fanns det människor jag kunde säga hej till

Den där tiden är förbi
När jag inte kände någon alls här

Hemma

Och så kom det in ännu en av alla dem som jag hälsar på på Rasta
och han frågade om jag flyttat färdigt nu

Och jag sprack upp i ett stort leende
och svarade
Ja, jag har hittat hem nu!

Hemma!

Avundsjuk och ändå inte alls!

Jag är så väldigt avundsjuk

på alla de där som står inför en ny skola i höst

Som alldeles snart ska flytta

och börja i ny klass, i en ny stad, i en ny skola

Det där pirret i magen

Hur ska det bli?

Nya vänner, ensamhet?

Massa fester, eller bara plugg?

Hur det än blir så är det något nytt, något spännande som väntar

En ny lägenhet, eller en korridor

Ny väska, och massa pennor

Lite nya kläder, för man vill känna sig fin den där allra första dagen i en alldeles ny miljö

Men när jag är som allra mest avundsjuk

Så där så att det nästan gör ont

Då ler jag

Och inser

att det inte finns någon enda människa i hela världen som jag vill byta liv med

För jag själv står inför något helt annat i höst

Vi ska sitta här mittemot varann vid köksbordet, när höststormarna börjar vina utanför

och dricka te ur blommiga, stora temuggar med matchande tekanna

och titta varann djupt i ögonen

Sambos...

Husvagnssemester!

Kontrasternas semester! 

Den hade sina uppgångar
och sin dalar

Men det som var fint, var otroligt fint

Allt kan man inte styra över
och jag är så glad att allt gick som det gick trots allt!

Min vackraste plats!

Min chef frågade mig idag, vad var det du kallade den där vackra bilden på fb?

Min vackraste plats, sa jag

Och försjönk en liten stund i dimman

Tills tusentals kunder på Rasta tog mig tillbaks till verkligheten igen

Min vackraste plats, som i år var extra svår att lämna

eftersom det dröjer ett helt år innan jag får återse den igen

Min vackraste plats, där jag är hel
Min vackraste plats, där jag kan blunda och andas

Min vackraste plats, där jag aldrig är ensam

Min vackraste plats, där själen får ro och vila

Tårarna ville inte sluta rinna när jag körde därifrån i år

Men något var ändå sig inte alls likt

För bredvid mig i bilen satt han och höll min hand

Han gav mig en lång kram, torkade mina tårar

Och aldrig har resan var så lätt

när jag fick dela den med honom

Och skratt avlöste tårarna

Min vackraste plats, snart har ett år gått igen!

Men tiden som går utanför min vackraste plats är inte ensam längre

och det gör mig lycklig ända in i själen!

Finland!

Min korta härliga semester i Finland!

Alltid lika underbart!

Tack Mamma och Pappa för fina dagar!

Rosor!

Fina av den finaste!

Det går bra nu!

Publicerad!

http://morkersdottir.com/2012/05/30/vingklippta-vingar-av-marie-henriksson/

Fotspår!

På väg mot en blommande sommar!!

Håll min hand!

Det finns ingen ondska i min värld så länge du håller i min hand

Den första tiden av nyförälskelse finns det ingenting annat som spelar någon som helst roll

Förutom honom

hela världen kretsar runt
Inget kan störa

och katter halkar ner på priolistan
Inte ens Eurovision slår särskilt högt

Men en dag knackar verkligheten på igen

Och man måste återigen ta tag i saker och ting som finns kvar

Och det gör ont igen när den onda världen tränger på

Men det finns en väsentlig skillnad på blind nyförälskelse som går över och försvinner

och fladdrande fjärilar som går över i den djupa kärleken

Den där jag har väntat på

Jag kan sitta i timmar och titta på honom

utan att nånsin tröttna

Jag kan gå till världens ände bara han går vid min sida

Och allt det där som gör ont

gör så mycket mindre ont

när tankarna virvlar mot honom

Den där platsen i mitt hjärta där jag aldrig känt nånting förut
den är menad för honom

Det finns ingen ondska i min värld så länge du håller i min hand

Mammas dag!!

Glad Morsdag
älskade mamma!!!

Äpple!

Vårt äppelträd!

<3

Lycka!

På promenad i natten

Två katter i släptåg, en hund i koppel, stjärnorna som glittrar

Förbi en hage med hästar och kor 

Och tillbaka till huset där det lyser 

Och snart kommer du...

På vägar tillbaka i tiden, men framåt...

Jag hade en väldigt ledsen häst vid min sida när jag flyttade in på den där gården för flera år sedan. Tårarna på mina kinder var inte långt borta! Båda två saknade vi ett vackert varmblod som fått lämna oss alldeles för tidigt! På gården fanns en maffig, gul ardenner, som efter hand kom att bli vän med min fina Telly! Sida vid sida gick de i ett år och åt gräs, och jag läkte ihop igen i en liten gul stuga... Tiden har gått och jag har lämnat den stugan bakom mig, och Telly fick lämna mig och återförenas med sin Davve... Såren läker och idag åkte jag den där vägen ut till gården med den lilla gula stugan på igen. Och även om mycket har förändrats så stod hon där fortfarande, Lajka! Och jag ryktade henne i samma stall som Telly en gång stod och jag gick med henne på vägar som Telly en gång gick på! Och tårarna var inte långt borta. Men kanske är det min tur nu, att få bli vän med detta maffigt vackra ardenner sto Lajka!

Nya däck!

Fiina Fina Saaben är redo för sommaren med nya däck fram!

Tack mamma och pappa! Ni är bäst, som alltid!

Och tack Mattias för hjälpen att få dem tvättade och på rätt plats :) <3

En ny värld!

Jag tyckte att jag började se lite dåligt, jag såg ju inte riktigt vad det stod på vägskyltarna. Och texten på tvn var ju väldigt svårtydd, men tvn står ju rätt långt från soffan oxå... Jag vande mig i takt med att det blev sämre och tänkte att världen ser ut så här, den är väl lite suddig, det är väl inte inte meningen att man ska se allting...

Till sist tog jag mig i kragen och gick till en optiker! Och fick glasögon för min närsynthet och mitt brytningsfel!

Och en helt ny värld öppnade sig för mig! Texten på reklamskyltar blev svart och klar, och inte suddig och grådaskig. Jag kan urskilja löven i träden, till och med barren på granen. Jag ser stenarna i asfalten och varje hårstrå i Bamses päls. Utsiktsberg fick en helt ny innebörd när jag faktiskt kan urskilja varje liten detalj på långt håll. Och havets glitter blev om möjligt ännu vackrare!

En helt ny värld har öppnat sig för mig och jag tänker se den!

Längtan!

Sitter och tittar ut på regnet som öser ner utanför. Följer dropparnas färd över fönsterrutan, lyssnar på musik. Och drömmer mig bort till lata, varma sommardagar, dopp i havet och solstänk på kinderna...

Ta vara på sekunderna!

Du tänker sällan på det
hur otroligt det är att din kropp orkar och är frisk nästan alla dagar i året
men du tänker destu mer på de då få gånger den ger upp

Vi tar det för givet
att vi ska vara på topp
att vi ska få göra allt det där vi planerar och vill
Vi tar det för givet att kroppen ska hänga med
För om det är något som ska hindra oss så är det inte just det att kroppen faktiskt inte orkar
Vi tar för givet att vi ska vara friska

När jag var liten och gick i grundskolan var det kul, och lite spännande att vara sjuk. Jag övertygade mamma om att jag var väldigt dålig och borde stanna hemma för minsta lilla tecken på förkylning. För då var de kul att ligga i soffan hela dagarna och kolla på tv och slippa gå till skolan, och till och med bli uppassad av en orolig mamma.

Den här veckan hade jag inplanerat så mycket! Och jag kämpade i två dagar med att ignorera att jag höll på bli sjuk! Jag fick se mig besegrad när febertermometern visade nästan 40 grader och jag inte ens orkade se på tv.

Det är skillnad nu på förr! Jag ville inte missa skolan denna vecka, det var det sista jag ville! Jag hade sett fram emot det hur länge som helst!
Men det finns saker man inte kan styra över, inte ens med den största envishet i världen!

Och det skrämmer mig ibland, hur vi tar förgivet att kroppen alltid ska hänga med och hur den ibland faktiskt ger upp...

På språng på spång!