Tappar bort mig ibland!

När jag sätter mig i bilen om natten efter jobbet och kör

glömmer jag ibland bort vart jag är på väg

Jag följer en väg som känns så självklar och rätt

men ibland kan jag inte komma ihåg vart den för mig

Jag tror att jag ska komma till en tom lägenhet som är mörk

där katter är det som möter mig

Jag ska sätta mig i soffan och tända ett ljus

Titta på ett avsnitt av prison break

Och somna med filten över huvudet, för det är kallt

Det drar från fönstret

Vakna med nackspärr

och dricka vatten, ensam i ett tyst kök

Men det är inte där vägen tar slut längre

När jag skriver dagbok

brukar jag skriva att det nattsvarta mörkret är så lätt att få ner på papper

medan den flyktiga lyckan nästan kan försvinna mellan pennan och den vita pappersarket

Därför står det få ord om lycka i min dagbok

Och det är så det känns när jag kör hem om natten

Jag kan fortfarande inte förstå den lycka jag har hamnat i

Och därför tappar jag bort mig där ute, ensam i bilen med stjärnorna på himlen

Vart är jag på väg?

När vägen tar slut kommer jag hem till ett kök som lyser 

och han som tar emot mig med en stor kram och en puss

viskar magiska ord i mitt öra

Tevattnet kokar

och hundar och katter trängs om närheten

Vi sitter i soffan hand i hand 

och vi lägger oss i en säng bredvid varann

Jag vill aldrig glömma det

så jag ska öva mig på att skriva ner det i dagboken

Den här lyckan finns kvar

dag för dag

och den växer!

Minnenas vind!

Vi satt på en bänk och njöt av solen under den korta matrasten innan det var dags för eftermiddags lektionerna på distanslinjen.

Bakom oss kom fyra unga tjejer ut från byggnaden med klassrummet där det stod drama på dörren. De bar på en halv provdocka och ett rep. De skrattade och diskuterade och stannade vid ett träd. Solen sken genom löven.

Vi lämnade dem och satte oss i vårt klassrum och min blick vandrade långt, långt bort...

Till den lilla lilla byn i de djupa skånska skogarna.

Och jag mindes ett gäng glada tjejer som satt i solen med block och penna och skrev tillsammans.

Jag minns klassrum, med djup koncentration eller hysteriska samtal

Jag minns en blå sal där vi blev allt annat än det vi var

Där vi förvandlades

Jag minns ett år som inte är likt något annat jag någonsin varit med om

Sorg och förtvivlan

Men framförallt, lycka och glädje

Och allt i en salig blandning!

Den skolan var speciell

Sen finns det många andra skolor längs vägen

Hav, fester, vänskap, djur, natur, vandringar, internat, killar, disk, grävlingar, tält

Och inom mig, vet jag att inget av allt det där nånsin kommer igen

Och jag kan sakna det

Skollivet, pluggandet, matsalar, internat

Allt det där 

Lite för mycket ibland

För det är ett speciellt liv

Studietiden

Men jag behåller alla minnen i en liten ask i mitt hjärta 

Och låter dem bara snudda till ibland och göra ont

Sen minns jag allt roligt

Och till sist ser jag framåt!

Hand i hand...