Storytelling

Jag studerar Storytelling - för strategisk kommunikation

Alla i min bekantskapskrets är helt omedvetna om begreppet.
Ingen har en aning om vad jag egentligen håller på med
och det är knappt jag själv fattar det ibland.

Men så finns det ögonblick där något händer...

I kursen digital storytelling skulle vi skapa filmer, en personlig och en mindre personlig.
Jag valde att göra den personliga om min älskade häst Telly.
För mig blev filmen väldigt gripande eftersom hon betydde så oerhört mycket för mig.
Men skulle någon annan kunna beröras av en film som var helt baserad på mina egna känslor och mitt förhållande till en häst?

Jag åkte till Finland och tog filmen med mig.
För min mor är hästar något nödvändigt ont som finns i hennes dotters liv. Hästar är något hon varken tycker om eller bryr sig särskilt mycket om.

Jag visade filmen för henne
och hon rördes till tårar...

En enda gång har jag sett min mor gråta i mitt liv, och det var när farmor dog.
Aldrig förr har jag sett henne röras till tårar.

Ögonblicket finns i mitt hjärta nu!

Och det är exakt det som Storytelling handlar om
Att beröra

Charmad av Stockholm!

Jag planerade och oroade mig i veckor
och föll pladask

Jag har aldrig gett Stockholm en chans, jag har smitit dit om nätterna för att slippa trafiken och tagit båten över till Finland.
Jag har umgåtts med människor sedan jag flyttade till Sverige där Göteborg är Sveriges framsida och Stockholm inte står särskilt högt i kurs. Jag har tyckt som dom!

Men så stod jag där i folkvimlet och fascinerades av en stad som är så långt ifrån min vardag jag kan komma. Jag såg ut över havet, såg solen gå upp över gamla stan, sov till ljudet av vågskvalp, åkte tunnelbana, drack latte, åt lunch på små mysiga restauranger med trevlig personal och hade två kanondagar med klassen i en stad jag hatat men aldrig besökt.

Stockholm visade sig vara allt annat än det jag föreställt mig!

Och jag vill ge en liten eloge till den spärrvakt som hjälpte mig första dagen på tunnelbanan. Jag gick förvirrad fram till honom och frågade åt vilket håll jag borde åka för att komma rätt, en stressad stockholmare höll på att springa över mig eftersom jag stod i vägen, förskräckt tänkte jag hoppa undan men spärrvakten fräste till killen att han fick lov att vänta för jag var före i kön! Kanske en liten grej, men inte för mig! För det gjorde halva min Stockholmsvistelse!

Och det jag tar med mig efter mina dagar i Stockholm är att under ytan kan de vackraste ting existera!

Inga ord, inget liv

Jag oroar mig
för allt
För allt som jag inte kan påverka
och för allt som jag kan påverka

Jag har en orolig planeringssjäl och kan jag inte planera så oroar jag mig

Jag är en sån som måste veta
vad jag ska göra i sommar, redan nu
vad jag ska göra nästa år, redan nu
gärna om tio år också
och inte minst imorgon och nästa vecka

Och det kan jag ofta inte veta, så det skapar oro
och gör att jag glömmer bort vardagen och lyckan som finns i sekunderna

Jag tror hela mitt skrivintresse ligger i min oro
För när jag skriver stannar tiden och jag finns inne i min egen text. Iingenting annat spelar någon roll
Jag glömmer bort att oroa mig för resan till Stockholm, praktik, jobb i framtiden, en stuga med röda knutar och om mannen i mitt liv ens existerar
Jag glömmer allt
Jag stannar i sekunden

Jag sa en gång, när jag bodde i Glimåkra och lärde mig leva i nuet, att blocket och pennan är som syret och ljuset i mitt liv
Inga ord, inget liv

Och jag blir bättre på det varje dag, att inte oroa mig, inte oroa mig för vad som händer nästa år
Jag övar mig på att stanna upp och bara vara
Och jag skriver, och tiden stannar runt om mig
Jag skriver, jag andas, jag finns

"Hälften av det du oroar dig för händer aldrig, hälften händer ändå, så varför oroa sig?"