tisdag 24 juni 2014

Älskade Saab!

När jag stod och tankade bilen här om dagen tänkte jag på besiktningen och vilken lycka jag kände när besiktningsmannen gav mig ett blankt papper och glatt konstaterade att den nog skulle hålla ihop några år till!

Mattias kallar den skruttibangbang, och är inte alls det minsta lilla road av att behöva skruva på den lite ibland för att hålla ihop den
Och pappa har tyckt i flera år, allt sedan lånet var betalt och den var mig egen, att det är dags att byta bort den mot en nyare.

Men jag fasar för den dagen det är dags att säga farväl
Det är en bil
Jag vet det
Men under åren har jag blivit oerhört fäst vid den

När mamma och pappa skulle hjälpa mig att köpa ny bil letade vi en hel lördag utan att hitta nånting, till sist kom vi till Holmgrens och stannade vid min blivande Saab. Försäljaren pratade sig varm om hur säker en Saab är att köra, och lite snygg var han allt också, försäljaren alltså! Efter provkörningen var jag fast! Och aldrig har jag ångrat att jag föll för vartenda ord han sa den där försäljaren!

Två veckor senare hämtade jag hem den. Och de första månaderna häpnades jag varje gång jag satte mig bakom ratten. Var det verkligen möjligt att det var min bil, att jag hade denna underbara, nya, fina bil i min ägo? 

Så mycket som vi delat sedan dess! Jag har ätit otaliga luncher i framsätet, sovit både i framsätet med huvudet på sne och inbäddad i sovsäck i baksätet. Jag har flyttat med den, trängt in allt jag ägt och tre katter och kört tvärs genom landet. Alla Finlandsresor vi gjort tillsammans. Jag kan varenda liten egenhet och nyck den har, jag har exakt koll på dragläget så den inte rullar ens en millimeter bakåt vid start i backe. Jag känner till varenda millimeter av den!

Det är bara en bil
En gammal, trött bil 
i andras ögon

I mina ögon är min Saab min lilla skatt
och jag önskar av hela mitt hjärta att vi har många år kvar tillsammans
och massa fler äventyr att dela!




måndag 23 juni 2014

Tacksamhet!

Midsommarhelgen är precis över
Hela helgen har facebook svämmat över av bilder på glada människor i feststämning, klänningar, kavajer, rosiga barn, jordgubbar och dans kring stångar.

Det är klart att när jag fick mitt sommarschema och insåg att jag jobbade både midsommaraftons kvällen och lördag och söndag så blir man lite besviken.
Men jag försökte tänka att det finns andra storhelger som är värre att jobba, midsommarafton är lite överreklamerat, det regnar ändå och så tjänar man bra iallafall.

När solen sedan lös från en klarblå himmel på fredagsmorgonen var det lite tungt att ta på sig arbetskläderna och åka efter sillunchen och jordgubbarna.

Jag stack en blomma i håret och åkte iväg.

Och efter mitt första besök insåg jag att det inte alls var så värst synd om mig.
Och den känslan höll i sig resten av helgen, när besöken oss alla de äldre, ensamma människorna avlöste varann. Där satt de, de flesta ensamma och klagade inte så mycket över det. Alla fick inte ens jordgubbar... Och de flesta bara värmd nypotatis och sill! Någon hade nyligen förlorat en livskamrat och ensamheten var extra påtaglig och ändå säger de flesta att det är bra när man frågar hur de har det...

Vad är jag för att klaga då när jag både fick nypotatis från eget land, likaså jordgubbarna och kom hem på kvällen till ett upplyst hus, med glad man och hund som mötte i dörren?

Perspektiv på livet är inte fel
Och att känna tacksamhet för det man har så länge man får ha det!


torsdag 19 juni 2014

Lupinen!

Lupin
Lupinen är absolut min största och mesta favoritblomma under hela sommarens blomning
Doften får mig nästan svimfärdig
och den är så vacker att ögon tåras

Men det bästa med den ändå, framför all dess skönhet, så får den mig att minnas
ger den mig den där speciella sommarkänslan
Barndomslycka och havsglitter
Mitt andra hem
Mitt Finland

Lupinen kommer alltid symbolisera mina finska somrar vid havet
Plockandet i massor vid ödegården
Det förgäves plockande av fröna som sedan strötts ut på den egna tomten för att få dem att växa närmare
Doftandet och alla myggbett som det envisa plockandet gett
Och bilden av farmor framträder så tydligt bland alla lupiner vid ödegården, hennes skratt, hennes busighet, hennes allt...

Jag är så tacksam att denna vackra blomma växer även här i mitt svenska land
Att jag till och med fått den att ta sig precis bredvid husknuten
Så att jag kan hänföras av den
Minnas
Och smålängta till ett annat land tillsammans med den!






måndag 9 juni 2014

Små blir stora!

Pappa Antons babyn blir stora :)

Dock är det fortfarande svårt att se om det blir höns eller tuppar av dem! 
Fina är de iallafall, växer och funkar fint i flocken.
Mamma Ada har gått vidare i livet och lämnat dem åt sitt öde och värper ägg igen, de små håller dock ihop i vått och torrt!