Imorgon är det dags!
Imorgon är det dagen D!
Som jag längtat!
Och ändå är den fruktad!
Min allra sista dag på Rasta!
6 år har kommit och gått, och många dagar har varit min sista. På väg till olika skolor och äventyr, men på något sätt har jag alltid återvänt. Till platsen som varit min trygghet och stabila punkt under all min ensamma tid i Sverige.
Det har varit mycket blod, svett och tårar!
Alla ärr som finns på min kropp, med ursprung Rasta är svåra att räkna! Det är oändliga knivsår, brännblåsor och ett och annat stänk av frätande medel i ögonen som passerats!
Svetten har forsat fram över panna och rygg, när otaliga hamburgare och raggmunkar blivit stekta, miljoner människor serverade och tonvis med mackor producerade!
Och visst har det varit tårar, när orättvisor och skvaller blir för mycket...
Men det har även varit skratt, vänskap och kuligheter!
Och inte minst en rangliga väg fram till den stora kärleken ;) För vore det inte för rasta hade jag inte träffat Malin, och hade jag inte träffat henne kanske jag aldrig hade hamnat i Tokared!
Vänskap och kärlek för livet!
Men man kommer till en punkt när det tar stopp, när man inte utvecklas längre, när det räcker med skvaller, när man helt enkelt inte orkar längre! När allting tar slut!
Imorgon jobbar jag min allra sista dag på Rasta!
Det är dags att kasta sig ut och testa vingarna!
Det är dags att testa Sverige utan Rasta!
Det är dags att gå vidare, vart det än bär mig!
