Vem är jag?

Och vi låg där på rygg och skrattade och skrattade och skrattade
Vi kom ihåg än den ena och än den andre episoden från kvällen innan

Blondinens ilskna blick och kommentaren "moget tjejer" när vi precis hade puttat till henne så hon tappade sitt glas och i vårt vilsna tillstånd inte kunde komma på nåt annat än att fly

"Det är för fan inte en klocka jag faller för, jag kollar väl för fan på hans ögon"

Och trerättersmiddagen jag inte minns något annat ifrån än den jävla ankbiten som flög ner i min famn...

Aldrig har jag skrattat så mycket tillsammans med henne, aldrig har jag betett mig så patetiskt och ändå fått allt vad jag ville ha, aldrig har jag haft en sån rolig men galen lördag...

En nörd på bokmässan, en player i krogvimlet, en hästtjej på landet

Vem är jag?

Jag saknar dig Magda, vi borde flytta ihop...


//Marie

Livet i bilder

Några bilder som får tala för sig själv!

//Marie

Sluta!

Om en enda jävel till ställer den där frågan
Om en enda jävel till ens nämner något
Om någon vågar kommentera igen
Om någon ens närmar sig

Så ansvarar jag inte längre för mina handlingar!
Jag lovar, det finns inga hinder i mig längre

För nu är jag arg

Fråga inte igen

Då, en gång för länge sedan när jag faktist var ensam, då var det ingen jävel som frågade någonting
Nu, när jag faktist inte är ensam, bara för att jag råkar bo på landet, då ska alla och jag menar alla, även de som aldrig sett mig förut fråga, fråga och fråga igen

Känner du dig inte ensam?

NEJ

Sluta fråga!


/Marie

En fiskmås...

Jag vaknade av ett ljud idag

Mitt emellan dröm och verklighet blev det till en fiskmås

En finsk fiskmås, som säger "kala kala kala"

Under mig försvann madrasserna och blev till två mycket mjukare med en stor grop mitt i.
Täckets doft förändrades och filten blev sträv med en doft av det förflutna


"Jag öppnar ögonen och en solstråle som letat sig in mellan gardinerna kittlar mig retsamt. Jag stiger försiktigt upp ur sängen och tassar barfota ut ur mit rum, kastar ett snabbt öga in i rummet bredvid och ser mamma och pappa sova så fridfullt. I bara trosor och farmors gamla t shirt tassar jag sakta ut ur villan. En lätt kyla smeker mina bara tår när de möter nattens dagg på berget. Solen tittar på mig mellan träden och långsamt går jag ner mot stranden. Där öppnar sig solen och tar mig i sin famn. Värmen sköljer över mig när jag går ut ur skuggan och berget under mina fötter plötsligt är nästan brännande hett. Havet glittrar så mäktigt så mina ögon fylls av tårar, över allt vackert, allt fridfullt, all kärlek. Jag går ner till vattnet och vadar långsamt ut, låter mig uppfyllas av det ljumma vattnets dofter och rörelser. Till sist blundar jag och sjunker ner, tar några kraftiga simtag ut, mot solen..."


Och öppnar ögonen. En kall september månad på en helt annan plats möter mig. Kylan från förnstret, katternas mjuande, vetskapen om att får, hästar och ett jobb väntar på mig tar mig snabbt tillbaka till verkligheten.


Fast å andra sidan, helt tillbaka, det kommer jag nog aldrig, för längst där inne i mitt hjärta finns de kvar, platserna, värmen och kärleken från ett annat land...

//Marie

Vad tänkte jag?

Jag tänkte
Jag tänkte...
Nä, jag tänkte inte så mycket den här gången
Jag tänkte nog bara att jag skulle hålla kvar tygeln igen
Som jag gjorde sist
Men den här gången gick det inte

Ju mer jag kräver av honom, Davve, hästen
Ju svårare blir han
Ju mer muskler han bygger
Ju mer energi fylls han med

Han blir svårare för var dag
Men ge upp, det finns inte

När jag föll denna gång och bara på en enda sekund såg honom försvinna blev jag
rädd för hans skull
Var skulle jag hitta honom, hur söndersliten skulle han vara
Så jag sprang, sprang som jag nog aldrig sprungit förr efter honom, jag kunde följa spåren
Jag fann honom i hagen, hel och bara lite orolig
Jag satt upp igen och tog tyglarna och då först kände jag smärtan
Skinnflådda fingrar är inget att leka med, ryggvärk och en axel nog nära på ur led
Men jag red honom igen ändå, för att bevisa att han inte kan springa ifrån mig
Och för mig själv, att han inte är farlig

Och rädd, det blir jag inte
Och smärtan betyder ingenting
Jag red idag igen
Jag tror fortfarande på oss
Jag tror att vi kan hitta en kompromiss där vi kan ha kul tillsammans
Han är ju verkligen inte ond
Bara full av livsglädje

Jag förundras bara över hur man så totalt kan förtränga så mycket smärta när man är så orolig över hur någon annan mår
Och det är klart att de tankarna tar mig tillbaka till olyckan...
Och ikväll när jag kör bil till jobbet, kör jag ännu lite mer försiktigt...


//Marie

En surrealistisk helg

En helt galen galen helg
Men alldeles underbar :)

Jag inledde den med att stiga upp vid sex på lördagmorgonen, utfodrade alla djur, pussade om dem och körde ner till Glimåkra i Skåne. Den långa vägen sysselsatte jag mig med att lyssna på Emil Jensen och Brolle och drömma mig bort.
Väl framme parkerade jag, ve och fasa, utanför fel villa, kändes konstigt att inte få gå in den man en gång bodde i. Men inne i denna fel villa fanns min ängel Magda.
Efter att vi tokstressat igenom texterna vi egentligen skulle läst och förberett respons på traskade vi som om tiden stått stilla ner till skolan. Stämningen var en aning märklig då det kändes som om vi var tillbaka och ändå inte, för allt är för alltid förändrat.
Väl vid kursdagens start insåg vi att vi hamnt alldeles fel. I en grupp med en finne, en stockholmare, finnens kompis, en sexolog, en tjej som talade som en tråkig faktabok och en skum kille med hatt fann vi att vi kände oss en aning unga och korkade. Den här skocken betedde sig som om de ägde hela världen och pratade för 100 pers minst. Vi led oss genom dagen med ett antal skrattanfall i pauserna över den surrealistika situationen. Och pga av dessa människors trista ordflöde hann vi aldrig med den skrivuppgift som var det enda jag sett framemot.
Gunilla var det dock värt att träffa, hon e go :)

Efter denna jobbiga inledning på dan gav vi oss av till Gustavs villa på landet för att prata av oss lite, en kul stund fylld av skratt.
Efter detta hämtade vi lilla Elin och åkte iväg till Valter för att få lite pizza och äppelkaka, vilket blev en lyckad kväll. Vi fick en vacker men sorlig historia berättad som nästan fick tårarna att rinna. Valter är en fin och god man med ett stort hjärta. Och det gör mig lycklig att vi en gång satte iväg en sådan stor sten i rullning bara med ett litet sms...

Kvällen avslutades igen hos Gustav, för natt mat och saning och... saning leken, då allt spårade ut i en galen sexuell vinkel, men kul hade vi. Somnade gjorde vi till ljudet av Gustavs gitarr och röst.

Helgen avslutade jag med att åka hem 300 km med Magda och 100 km för mig själv, 300 km av djupa samtal och ännu 100 km av Brolles röst...

När jag nu är återvänd hemma bland djuren och skogen känner jag mig
Glad, väldigt väldigt glad.
När jag lägger mig på vardagsrumsgolvet och katterna somnar på min mage känner jag mig som den tryggaste människan på jorden. För inom mig bär jag något så viktigt som Magda, Elin, Valter, Gustav och en vetskap om att även när jag är som mest ensam så är jag inte det.



Magda, du lyser upp min värld :)!


//Marie

Mamma

Jag vet att du läser detta, Mamma, så det här är tillägnat till dig

Borta vid horisonten, där hav möter himmel finns något värdefullt

När sol möter vatten tornar regnbågen ut sig över himlavalven och någon säger att det finns en skatt vid regnbågens slut

Någon ska vandra genom rosens röda kronblad en dag av silvrigaste silverdis

På andra sidan havet finns det två personer som betyder allting för mig

Och regnbågen jag ser går ner där himmel möter hav och en stad av sömn möter strandkanten

Jag vet att det lilla ordet på fyra bokstäver aldrig nog kan säga hur mycket det betyder

Men det tål att upprepas ändå

Tack

För att ni finns

För utan dig och pappa, skulle min värld falla

Jag hoppas du vet hur mycket jag älskar er och hur mycket jag saknar er

"Född i rätt familj men i fel land" var det nån som skrev en gång...

Jag kan inte hindra tårarna från att falla just nu, för just i denna stund saknar jag er något förfärligt...

Jag vet att jag själv valt att skaffa mig bekymmer med får, gård, hästar, katter och för lite pengar, men tack, tack för att ni hjälper mig att uppleva mina drömmar

Jag ser fram emot ert besök i höst

Hälsa pappa!

Kram Mamma, från lilla mig!

Lyckligt trött?

Igår på jobbet var jag såå trött
Jag var trött på disken, på att rengöra fritösen, på att skrapa stekbord
Jag var trött på jobbiga kunder, på att laga mat, på att dammsuga
Jag var så trött på allting och jag var trött på riktigt
Jag åt kakor och godis för att ens orka hålla ögonen uppe
så att jag kunde sa all disk, alla kunder, och allt som måste göras
Jag var så trött

Och ändå, även när jag är precis sådär trött så
älskar jag mitt jobb
Och jag skulle inte vilja vara utan det just nu
Gemenskapen väger upp alla jobbiga sysslor, och alla söta och glada kunder väger upp de sura och buttra
Jag älskar mitt jobb, även när mina fingrar är så sönderbrända att jag knappt kan ta i någonting alls

Jag är glad när jag åker dit på efttermiddagen och jag är glad när jag åker hem om natten
Och även när jag om natten fäller tårar för något som gör så ont att det ibland behövs just tårar, så vet jag att jag iallafall har ett jobb att gå till, jag har arbetskamrater, jag har djur här hemma, jag har vänner vid horisonten...
Jag har så mycket, så även om jag gråter ibland, så tror jag att jag funnit lite grann av det där diffusa ordet Lycka...


//Marie