En surrealistisk helg

En helt galen galen helg
Men alldeles underbar :)

Jag inledde den med att stiga upp vid sex på lördagmorgonen, utfodrade alla djur, pussade om dem och körde ner till Glimåkra i Skåne. Den långa vägen sysselsatte jag mig med att lyssna på Emil Jensen och Brolle och drömma mig bort.
Väl framme parkerade jag, ve och fasa, utanför fel villa, kändes konstigt att inte få gå in den man en gång bodde i. Men inne i denna fel villa fanns min ängel Magda.
Efter att vi tokstressat igenom texterna vi egentligen skulle läst och förberett respons på traskade vi som om tiden stått stilla ner till skolan. Stämningen var en aning märklig då det kändes som om vi var tillbaka och ändå inte, för allt är för alltid förändrat.
Väl vid kursdagens start insåg vi att vi hamnt alldeles fel. I en grupp med en finne, en stockholmare, finnens kompis, en sexolog, en tjej som talade som en tråkig faktabok och en skum kille med hatt fann vi att vi kände oss en aning unga och korkade. Den här skocken betedde sig som om de ägde hela världen och pratade för 100 pers minst. Vi led oss genom dagen med ett antal skrattanfall i pauserna över den surrealistika situationen. Och pga av dessa människors trista ordflöde hann vi aldrig med den skrivuppgift som var det enda jag sett framemot.
Gunilla var det dock värt att träffa, hon e go :)

Efter denna jobbiga inledning på dan gav vi oss av till Gustavs villa på landet för att prata av oss lite, en kul stund fylld av skratt.
Efter detta hämtade vi lilla Elin och åkte iväg till Valter för att få lite pizza och äppelkaka, vilket blev en lyckad kväll. Vi fick en vacker men sorlig historia berättad som nästan fick tårarna att rinna. Valter är en fin och god man med ett stort hjärta. Och det gör mig lycklig att vi en gång satte iväg en sådan stor sten i rullning bara med ett litet sms...

Kvällen avslutades igen hos Gustav, för natt mat och saning och... saning leken, då allt spårade ut i en galen sexuell vinkel, men kul hade vi. Somnade gjorde vi till ljudet av Gustavs gitarr och röst.

Helgen avslutade jag med att åka hem 300 km med Magda och 100 km för mig själv, 300 km av djupa samtal och ännu 100 km av Brolles röst...

När jag nu är återvänd hemma bland djuren och skogen känner jag mig
Glad, väldigt väldigt glad.
När jag lägger mig på vardagsrumsgolvet och katterna somnar på min mage känner jag mig som den tryggaste människan på jorden. För inom mig bär jag något så viktigt som Magda, Elin, Valter, Gustav och en vetskap om att även när jag är som mest ensam så är jag inte det.



Magda, du lyser upp min värld :)!


//Marie