Min chef frågade mig idag, vad var det du kallade den där vackra bilden på fb?
Min vackraste plats, sa jag
Och försjönk en liten stund i dimman
Tills tusentals kunder på Rasta tog mig tillbaks till verkligheten igen
Min vackraste plats, som i år var extra svår att lämna
eftersom det dröjer ett helt år innan jag får återse den igen
Min vackraste plats, där jag är hel
Min vackraste plats, där jag kan blunda och andas
Min vackraste plats, där jag kan blunda och andas
Min vackraste plats, där jag aldrig är ensam
Min vackraste plats, där själen får ro och vila
Tårarna ville inte sluta rinna när jag körde därifrån i år
Men något var ändå sig inte alls likt
För bredvid mig i bilen satt han och höll min hand
Han gav mig en lång kram, torkade mina tårar
Och aldrig har resan var så lätt
när jag fick dela den med honom
Och skratt avlöste tårarna
Min vackraste plats, snart har ett år gått igen!
Men tiden som går utanför min vackraste plats är inte ensam längre
och det gör mig lycklig ända in i själen!
