När jag kommer hem från jobbet tar jag alltid med mig hunden och går och hämtar posten, och de flesta dagar, som idag, när vi kommer tillbaka följer det med en drös katter in. Det liksom trillar in en hel hög med djur, alla vill ju vara först, när jag öppnar dörren. Och det gör mig så förunderligt lycklig att se dem ramla in i stugvärmen framför mig.
Och egentligen hela hösten har såna här små detaljer i min vardag förundrats mig och gjort mig lycklig.
Att få gå ut i hönshuset och hämta nyvärpta ägg är en ynnest jag gläds åt dagligen. När jag lägger mig jämte Mattias i sängen klappar han mig alltid på rumpan som gonatt, de kvällar jag redan somnat vaknar jag sällan av den gesten men vetskapen om att han gör det varje kväll gör mig lugn och trygg. Lycklig över att få ha honom vid min sida. När jag går ut i mörkret om kvällarna med Bamsen och vi vänder och går tillbaka mot ljuset, synen av vårt hus, upplysta fönster, rök ut skorstenen gör mig alldeles varm i magen. Jag brukar ligga på rygg i soffan om kvällarna och titta på tv och ha Leja katten på magen sovandes, hennes oerhört tillitsfulla sovande ansiktsuttryck gör att jag ibland missar allt som händer på tvn för jag kan inte sluta titta på henne.
Alla dessa detaljer runt omkring mig har fascinerat mig hela hösten och jag har känt mig så oerhört lycklig. Men inte de senaste veckorna. Plötsligt kommer vardagen ikapp igen och detaljerna mister sin lyster. Hela hösten har jag fått lyckan att få jobba på ett och samma ställe, och dessutom ett ställe jag har trivts oerhört bra på. Men som livet som vikarie är så tar det slut nu efter jul. Jag hade ju hoppats såklart, men hopp ger en ingenting när den fasta anställningen lyser med sin frånvaro. Denna trygghet i ett jobb har verkligen smittat över i allt jag gjort och upplevt hela hösten! Att veta vad man har och ha tryggheten i ett jobb att gå till.
Efter julen tar det slut, men jag vill ändå försöka uppleva lyckan i alla de små detaljerna runt mig. För de finns ju kvar. Och såna dagar som idag när alla katterna och hunden tränger sig in i värmen före mig glömmer jag för en stund bort framtiden och kan glädjas bara åt åsynen av dem.
Ikväll ska Mattias få klappa mig på rumpan och på söndag ska vi sätta oss bredvid varandra i bilen och åka till Finland. Ha en välförtjänt paus av verkligheten, njuta av sällskapet av dem som skapade mig och äta alldeles för mycket godis! Sen ska vi komma tillbaka igen och jag får ta tag i vardagen, kämpa vidare i vikarieträsket och fortsätta se och uppleva alla små detaljer av lycka i mitt liv!
