Raseborgs sommarteater
Solen i håret, doften av nyslaget gräs och den stora slottsruinen som tornar upp sig mot himlen är det första jag tänker på när jag hör Raseborgs Sommarteater. Ett besök varje sommar sedan jag var så liten att jag knappt förstod vad teater var. Farmors hand i min. Ibland Mormor och Morfar och nu de senaste åren mor och dotter.
Finlands största finlandssvenska utomhus scen. En ny pjäs varje sommar. En ny förväntning. En lycka över att få ta del av sådan amatör teaterglädje. Och solsken varje år. Det är något visst med Raseborgs sommarteater, människorna, omgivningen, skratten.
Varje år ber vi om att få onumrerade platser längst bak för de är upphöjda så därifrån ser man bäst. Och varje år köper vi lotter och den obligatoriska pjästidningen så man kan läsa om alla nya och gamla skådespelare, om handlingen och om hur många besökare teatern hade året innan. Och lotterna, ofta har vi turen med oss och vinner en t-shirt med pjäsens tryck. Och ett år vann mamma en av huvudvinsterna. Då fick hon gå upp på scenen i pausen och hämta den under applåder. Hon rodnade och sa typiskt till mig men jag tror hon var rätt nöjd i alla fall. Hon vann ett bastuset med alla tänkbara smågrejer till en bastu.
I pausen röker mamma bakom ett träd, vi kissar på utedass och köper korv med bröd och kaffe till mamma. Vi spanar efter släktingar och bekanta för alltid finns det någon vi känner, eller i alla fall känner till. SvenskFinland är trots allt ganska litet.
I akterna njuter vi av de duktiga skådespelarnas pjäsuppsättning och varje år drömmer jag om att jag också skulle varit med på ett hörn. De verkar ha lika roligt som publiken. De är duktiga trots att många är amatörer. Vi har sett pjäsuppsättningar allt från Emil i Lönneberga till Grease. Många uppsättningar har varit uruppföranden på utomhusscen i Finland.
Raseborgs sommarteater är en tradition jag aldrig vill missa. Varje år vill jag återvända för att få uppleva glädjen och skratten på platsen invid den vackra gamla slottsruinen.
