Åren går!

Doften av smink

Känslan av darrande hand alldeles för nära ögat

Pudermoln i hela toaletten

Och musik från rummet intill

Proceduren är fortfarande densamma

Men jag har blivit äldre

Och jag är väldigt tacksam för det

Sminkproceduren väcker minnen från förr

Från min vildaste ungdomsperiod

När sminket alltid var början, förhoppningen om en lyckad kväll

En cider balanserad på handfatskanten, och bubblorna som spred sig kroppen ingav makt

Sminket var förhoppningen om att bli kysst

Men ångesten lurade alltid under ytan

För följande gång ansiktet mötte spegeln var ångesten ett faktum, sminket utsmetat och någon besviken

De vilda ungdomsåren var fulla av smink

Förhoppningar och ångest

År jag aldrig hade velat vara utan

men idag är jag glad att jag blivit äldre

Då som nu sminkar jag mig med glitter runt ögonen, för ögonskugga har aldrig fastnat

Men idag är jag trygg, och bara minnet av ångesten finns kvar när pudermolnet sprider sig på toaletten

Hand i hand ska jag gå på nyårsmiddag och imorgon ska jag vakna till ett nytt år med glädje och sminket kommer vara avtorkat och borta innan jag ens hunnit somna!

Gott nytt år!

GOD JUL!

GOD JUL

till hela älskade familjen och släkten i Finland

från oss alla här i Tokared

/Marie, Mattias, Bamse, Linus, Leja, Lava, Mammakatten och alla glada hönor och tuppar i hönsgården!

Julkramar!

Året som gått!

På facebook kunde man göra en årssammanställning. Den plockade då fram 20 av de viktigaste händelserna under året, och det satte fart på mina tankar om året som gått!

Tiden går så obevekligt framåt och ibland glömmer man bort vad man faktist har lyckats med, upplevt och formats av!

Året började med en examen, i ämnet Storytelling. En sjukt rolig och givande utbildning som ledde till en examen i absolut ingenting... Som många andra av mina utbildningar. Roliga och givande och jag utvecklas som människa, men de leder inte till ett välbetalt och tryggt jobb. Jag är fortfarande samma, flummiga jag som går längs min krokiga väg...

I februari tog jag steget till svenskt medborgarskap! Det står så på papper iallafall men i själ och hjärta är och förblir jag finländare!

I mars firade jag och Mattias ett år tillsammans! Då åkte vi iväg på spa en helg vid havet och myste!

I maj tog jag ett jättekliv i mitt liv, rakt ut i ovissheten. Jag slutade på Rasta efter många år där av upp och nedgångar! Det var ett stort beslut, ett läskigt beslut men även ett väldigt rätt beslut!

Under sommaren jobbade jag i hemtjänsten. Åkte runt i halva kommunen, lärde mig hitta på platser jag aldrig förut varit på och träffade väldigt många spännande gamla människor med djupa, roliga, ledsna och medryckande historier att berätta.

Under min korta semester drog jag och Mattias iväg till Finland, till havet! Och på en klippa vid mitt paradis på jorden förlovade vi oss och aldrig har jag varit så lycklig!

På hösten började jag komvux för att än en gång påbörja en resa som ska leda till det där stabila, trygga, välbetalda och trivsamma jobbet. Vad det är vet jag inte än, och om denna skolresa ska ta mig dit det vet jag inte heller. Jag traskar vidare längs min krokiga väg...

Vid sidan av skolan har jag fortsatt lyssna till de gamlas historier men även inlett inhopp på förskolor där barnens berättelser är helt annorlunda. Kontrasternas jobb med början och slutet av livet! Jag trivs med de båda och är glad att jag kunnat kombinera de båda med skolan och hoppas kunna fortsätta med det! 

Under hösten hanns det även med min allra första solresa i livet! Den gick till Mallorca med Mattias och hans familj. Aldrig har jag sett ett blåare hav och jag njöt av varje sekund där nere!

Året ska jag avsluta helt olikt något annat år någonsin, då julen ska firas i Sverige! Det känns läskigt, och ledsamt och jag kommer sakna alla de jag älskar på andra sidan havet så mycket, men det känns ändå rätt att vara här i Tokared. För Mattias har blivit en väldigt viktig del av min familj han också! Resan till Finland får ske efter julen istället så att jag får min välbehövliga finska tid!

Min livsväg är och förblir krokig och brokig, men jag ångrar aldrig något av alla val jag gör! Jag är så glad för allt jag får uppleva i livet, även de mer ledsna och läskiga delarna eftersom alla delar tillsammans bildar den lilla människa jag är idag!

Men det jag ändå är allra mest glad för i denna stund är att bredvid mig på vägen nuförtiden går min trolovade och älskade sambo, som gör allting tryggt och älskvärt! Vad som än händer så är det alltid vi två!

Ännu ett fantastiskt år av liv lider mot sitt slut och ett nytt ser sin början!