fredag 19 september 2008

En fiskmås...

Jag vaknade av ett ljud idag

Mitt emellan dröm och verklighet blev det till en fiskmås

En finsk fiskmås, som säger "kala kala kala"

Under mig försvann madrasserna och blev till två mycket mjukare med en stor grop mitt i.
Täckets doft förändrades och filten blev sträv med en doft av det förflutna


"Jag öppnar ögonen och en solstråle som letat sig in mellan gardinerna kittlar mig retsamt. Jag stiger försiktigt upp ur sängen och tassar barfota ut ur mit rum, kastar ett snabbt öga in i rummet bredvid och ser mamma och pappa sova så fridfullt. I bara trosor och farmors gamla t shirt tassar jag sakta ut ur villan. En lätt kyla smeker mina bara tår när de möter nattens dagg på berget. Solen tittar på mig mellan träden och långsamt går jag ner mot stranden. Där öppnar sig solen och tar mig i sin famn. Värmen sköljer över mig när jag går ut ur skuggan och berget under mina fötter plötsligt är nästan brännande hett. Havet glittrar så mäktigt så mina ögon fylls av tårar, över allt vackert, allt fridfullt, all kärlek. Jag går ner till vattnet och vadar långsamt ut, låter mig uppfyllas av det ljumma vattnets dofter och rörelser. Till sist blundar jag och sjunker ner, tar några kraftiga simtag ut, mot solen..."


Och öppnar ögonen. En kall september månad på en helt annan plats möter mig. Kylan från förnstret, katternas mjuande, vetskapen om att får, hästar och ett jobb väntar på mig tar mig snabbt tillbaka till verkligheten.


Fast å andra sidan, helt tillbaka, det kommer jag nog aldrig, för längst där inne i mitt hjärta finns de kvar, platserna, värmen och kärleken från ett annat land...



//Marie

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vackert:) Är du okej efter Davvebuset annars?? Bra att han sprang till hagen iaf, då vet du att han återvänder hem... Kalas, tja varför inte. Vet inte när och var bara:) /Kram, trevlig helg!

Anonym sa...

Åh, väldigt vackert och målande skrivet! Visst är det härligt att drömma ibland..

Och tack för dina fina kommentar! Åh, jag blir helt rörd. Du är såå rar!

Och ditt får är på väg! Men jag är inte nöjd än, men snart, kanske... :)

Kram, Elina