Jag tänkte
Jag tänkte...
Nä, jag tänkte inte så mycket den här gången
Jag tänkte nog bara att jag skulle hålla kvar tygeln igen
Som jag gjorde sist
Men den här gången gick det inte
Ju mer jag kräver av honom, Davve, hästen
Ju svårare blir han
Ju mer muskler han bygger
Ju mer energi fylls han med
Han blir svårare för var dag
Men ge upp, det finns inte
När jag föll denna gång och bara på en enda sekund såg honom försvinna blev jag
rädd för hans skull
Var skulle jag hitta honom, hur söndersliten skulle han vara
Så jag sprang, sprang som jag nog aldrig sprungit förr efter honom, jag kunde följa spåren
Jag fann honom i hagen, hel och bara lite orolig
Jag satt upp igen och tog tyglarna och då först kände jag smärtan
Skinnflådda fingrar är inget att leka med, ryggvärk och en axel nog nära på ur led
Men jag red honom igen ändå, för att bevisa att han inte kan springa ifrån mig
Och för mig själv, att han inte är farlig
Och rädd, det blir jag inte
Och smärtan betyder ingenting
Jag red idag igen
Jag tror fortfarande på oss
Jag tror att vi kan hitta en kompromiss där vi kan ha kul tillsammans
Han är ju verkligen inte ond
Bara full av livsglädje
Jag förundras bara över hur man så totalt kan förtränga så mycket smärta när man är så orolig över hur någon annan mår
Och det är klart att de tankarna tar mig tillbaka till olyckan...
Och ikväll när jag kör bil till jobbet, kör jag ännu lite mer försiktigt...
//Marie
3 kommentarer:
Men Marie din galning, nu får du skärpa dig. Axeln ur led? Du kan inte hålla på och ramla så här. Det är farligt:) Jag gillar din inställning iallafall. Till livet, kampen, hästen. Snacka om kärlek:)
Han är inte farlig, bara lite galen!!:P
Jaja, lite orolig blir jag nog..
.. får komma och prata vett med honom. Jag vill ju också rida. Kanske får ta vägarna förbi i helgen... ;) puss
Skönt och höra att du klarade dig :) Du är stark och envis. Fortsätt vara det!
Wuhups! :) Borde du införskaffa skyddsväst?! ;) KRAM!!
Skicka en kommentar