Tacksamhet!

Midsommarhelgen är precis över

Hela helgen har facebook svämmat över av bilder på glada människor i feststämning, klänningar, kavajer, rosiga barn, jordgubbar och dans kring stångar.

Det är klart att när jag fick mitt sommarschema och insåg att jag jobbade både midsommaraftons kvällen och lördag och söndag så blir man lite besviken.

Men jag försökte tänka att det finns andra storhelger som är värre att jobba, midsommarafton är lite överreklamerat, det regnar ändå och så tjänar man bra iallafall.

När solen sedan lös från en klarblå himmel på fredagsmorgonen var det lite tungt att ta på sig arbetskläderna och åka efter sillunchen och jordgubbarna.

Jag stack en blomma i håret och åkte iväg.

Och efter mitt första besök insåg jag att det inte alls var så värst synd om mig.

Och den känslan höll i sig resten av helgen, när besöken oss alla de äldre, ensamma människorna avlöste varann. Där satt de, de flesta ensamma och klagade inte så mycket över det. Alla fick inte ens jordgubbar... Och de flesta bara värmd nypotatis och sill! Någon hade nyligen förlorat en livskamrat och ensamheten var extra påtaglig och ändå säger de flesta att det är bra när man frågar hur de har det...

Vad är jag för att klaga då när jag både fick nypotatis från eget land, likaså jordgubbarna och kom hem på kvällen till ett upplyst hus, med glad man och hund som mötte i dörren?

Perspektiv på livet är inte fel

Och att känna tacksamhet för det man har så länge man får ha det!