Inga ord, inget liv

Jag oroar mig
för allt
För allt som jag inte kan påverka
och för allt som jag kan påverka

Jag har en orolig planeringssjäl och kan jag inte planera så oroar jag mig

Jag är en sån som måste veta
vad jag ska göra i sommar, redan nu
vad jag ska göra nästa år, redan nu
gärna om tio år också
och inte minst imorgon och nästa vecka

Och det kan jag ofta inte veta, så det skapar oro
och gör att jag glömmer bort vardagen och lyckan som finns i sekunderna

Jag tror hela mitt skrivintresse ligger i min oro
För när jag skriver stannar tiden och jag finns inne i min egen text. Iingenting annat spelar någon roll
Jag glömmer bort att oroa mig för resan till Stockholm, praktik, jobb i framtiden, en stuga med röda knutar och om mannen i mitt liv ens existerar
Jag glömmer allt
Jag stannar i sekunden

Jag sa en gång, när jag bodde i Glimåkra och lärde mig leva i nuet, att blocket och pennan är som syret och ljuset i mitt liv
Inga ord, inget liv

Och jag blir bättre på det varje dag, att inte oroa mig, inte oroa mig för vad som händer nästa år
Jag övar mig på att stanna upp och bara vara
Och jag skriver, och tiden stannar runt om mig
Jag skriver, jag andas, jag finns

"Hälften av det du oroar dig för händer aldrig, hälften händer ändå, så varför oroa sig?"