När jag sätter mig i bilen om natten efter jobbet och kör
glömmer jag ibland bort vart jag är på väg
Jag följer en väg som känns så självklar och rätt
men ibland kan jag inte komma ihåg vart den för mig
Jag tror att jag ska komma till en tom lägenhet som är mörk
där katter är det som möter mig
Jag ska sätta mig i soffan och tända ett ljus
Titta på ett avsnitt av prison break
Och somna med filten över huvudet, för det är kallt
Det drar från fönstret
Vakna med nackspärr
och dricka vatten, ensam i ett tyst kök
Men det är inte där vägen tar slut längre
När jag skriver dagbok
brukar jag skriva att det nattsvarta mörkret är så lätt att få ner på papper
medan den flyktiga lyckan nästan kan försvinna mellan pennan och den vita pappersarket
Därför står det få ord om lycka i min dagbok
Och det är så det känns när jag kör hem om natten
Jag kan fortfarande inte förstå den lycka jag har hamnat i
Och därför tappar jag bort mig där ute, ensam i bilen med stjärnorna på himlen
Vart är jag på väg?
När vägen tar slut kommer jag hem till ett kök som lyser
och han som tar emot mig med en stor kram och en puss
viskar magiska ord i mitt öra
Tevattnet kokar
och hundar och katter trängs om närheten
Vi sitter i soffan hand i hand
och vi lägger oss i en säng bredvid varann
Jag vill aldrig glömma det
så jag ska öva mig på att skriva ner det i dagboken
Den här lyckan finns kvar
dag för dag
och den växer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar