Ibland,
Ibland när hästarna är riktigt fåniga
Ibland när fåren skriker högre än vanliga dagar
Ibland när katterna är överallt och riktigt busiga
tänker jag tanker som jag inte borde tänka, tankar jag inte ens vill tänka
Jag tänker på en lägenhet i stan
Jag tänker på den lägenheten i Ekenäs, i Finland som jag älskade så mycket en gång
Jag tänker på gator med tända lampor
Jag tänker på människor som anonyma rusar runt med sänkta huvud
Jag tänker på ett brummande trafikbrus
Och så skriver han orden " Ibland önskar jag att det var jag som satt där på din häst och levde det liv du lever..."
Och det tog verkligen tag i mig. Det finns andra som sagt ungefär samma ord men som jag nog inte tagit till mig som jag gjorde den här gången. Kanske var tidpunkten rätt just nu för att jag skulle lyssna, kanske var allt det andra så starkt som han skrev...
Jag är så ofta på väg, på väg framåt, på väg till det okända. Jag har så svårt att stanna upp och njuta. Men nu är det dags, att sluta rusa, sluta fundera, sluta planera...
Jag ska stanna
Andas, älska
Jag lever i min dröm, och jag gick ut idag och stod en stund och bara tittade och andades. Jag blundade och allt jag såg stannade kvar bakom mina ögon, fridfullheten, det gula huset, ett grästrå i vinden, hästhagen, tystnaden...
Jag vill vara just här, just nu, i denna stund
//Marie
4 kommentarer:
Vackert my love, vackert..:)
Haha, okej. Ja, då får jag lämna en ny kommentar utan att nämna det. Jag har nämt det tidigare, och precis som han/hon som sa det så vill jag med leva ditt liv. Grymt avundsjuk!
Men du är ju på god väg! Att se alt det där menar jag. Yes, du är ofta på väg men att stanna upp så till den grad att man tom. lägger märke till grässtrået i vinden är mer än många någonsin gör!:)
/Puss
Skicka en kommentar