Jag är förälskad i min hönsflock
Jag kan sitta hur länge som helst och bara titta på dem när de pickar och sprätter
och framför allt lyssna på dem
För det är något visst med deras så otroligt enkla sätt
Är de glada och nöjda kuttrar de och kurrar och har diverse småljud för sig
Är de missnöjda skriker de i högan sky. Om de måste gå in för tidigt, eller inte får gå ut eller om de annars bara känner sig kränkta av någon anledning
Tupparna visar sin manlighet och gal när de känner för det
Och är det inget speciellt alls är de tysta
Så enkelt det kan vara
Höns kan vara så otroligt elaka mot varann om de inte gillar varann eller någon får ett sår, då visar de ingen sympati för varann
Men när flocken fungerar och allt är bra är de i sin enkla dumhet så otroligt fascinerande djur
Och det hade varit skönt ibland att vara lite mer som dem
Att skrika när det inte passar sig
Kuttra när allt känns bra
Och vara alldeles tyst när det inte känns något speciellt
Inte krångla till livet så väldigt mycket alls...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar