När har man levt färdigt?

När jag jobbar i hemtjänsten så kommer jag väldigt nära döden

Någon som jag sedan i somras har besökt många gånger är plötsligt borta

När det är väntat är det inte förvånande men det är alltid skrämmande

I ena stunden är de där varma och levande, pratandes och ätandes.

I nästa stund är de fortfarande där men något saknas, de ser sovandes ut men i hela rummet kan man ana att själen har flytt...

Jag funderar mycket över döden och ålderdomen

Hur kommer det att bli?

Kommer jag att bli en sån där mysig gammal tant som tittar på bingo, löser korsord och lyssnar på ljudböcker och blir glad när hemtjänstpersonalen kommer? Tar medicinerna utan att gnälla och pratar lite för länge om gamla minnen. Får besök av barnen ibland och har en teckning på kylskåpet ritad av ett barnbarn.

Eller kommer jag bli en bitter kärring som ältar allt som gått fel i livet och som ingen i hemtjänsten egentligen vill besöka? Som bara krånglar och inte vill duscha just den dagen det är bestämt.

I alla fall jag ser fram för mig blir jag ensam till sist. Eftersom Mattias är lite äldre föreställer jag mig ålderdomen utan honom här i huset med tvn och alldeles för många katter. På en byrå, en stor bild på honom med ett ljus jämte

Men döden är lurig, jag kanske aldrig blir gammal. Jag kanske dör vid 40 och lämnar efter mig Mattias och två små barn. En slirig väg, en lastbil med dåliga däck, döden kan komma så fort...

Hur kommer Mattias då bli om det är han som blir gammal och ensam?

Jag ser honom framför mig med ett gevär på ryggen lurandes ute i trädgården, passande på skator och rävar. Lite förvirrad och personalen i hemtjänsten får komma och hjälpa honom in i värmen och laga lite mat till honom. Han är snäll men de är ändå lite rädda för honom och försöker gömma geväret som han alltid hittar igen... 

Men allting kommer alltid att sluta med döden

Känner man sig någonsin redo?

Så många de är de äldre som säger att de gjort sitt, om de ändå kunde få dö nu!

Är de redo då, på riktigt?

Kommer jag också känna så en dag?

Döden är något så oerhört stort och skrämmande

Något som inte går att förstå

Och i hemtjänsten kommer jag så oerhört nära något jag vardagligt inte vill låtsas om

för jag är rädd för den...

Men den finns där ständigt och lurar...