När jag är frusen och kall brukar jag ställa mig vid köksfönstret, eftersom elementet där är det varmaste i hela huset. Jag ställer mig så nära att båda benen nuddar det nästan brännheta elementet och känner värmen strömma in i kroppen.
När det är ljust ute så ser jag ut i trädgården och då står jag en stund och drömmer. Känslan av att gå barfota ut till landet och smaken av jordgubbar mot tungan. Känslan av gräsmatta i ryggen och den blåaste himlen ovanför, ett ensamt moln som kan ta form av precis vad som helst när endast fantasin sätter gränser. Känslan av ösregn över kroppen när man springer fort, fort ut till landet för att hämta morötter till middagen...
När det är mörkt ute ser jag en spegelbild av mig själv. Då funderar jag över livet och min plats i det. Vad kommer hända i framtiden egentligen? Vad kommer jag att jobba med? Kommer jag klara engelska kursen? Kommer det någonsin tassa små barnfötter i det här huset? Kommer det att stå en ståtlig Nordsvensk där ute i hagen en dag, som jag kan rida på och dra hem den ved med som ger den värme jag känner mot mina ben?
Det är en varm plats att stå på en stund det där
Det är en bra plats att stå på med sina tankar ibland...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar