Our last summer

Magda kom ut till gården igår kväll, med buller och bång och tiden sprang iväg och hon åkte lika fort igen. Hon lämnade efter sig en fläkt av saknad, av minnen och ett skratt uppe vid taket.
Och hon lämnade efter sig en låt, en låt som fångades upp av min själ och nu vägrar släppa taget...

I can still recall

Our last summer

I still see it all

Walks along the Seine

Laughing in the rain

Our last summer

Memories that remain

Kan det tänkas vara den vackraste låten i hela världen?

//Marie