lördag 24 januari 2009

Redo

Jag var ute och sprang idag. Sammanbitet klädde jag på mig, snörde på mig skorna och gick ut. Jag utfodrade djuren och sen ställde jag mig högst uppe på min backe och såg ut över omgivningen. Jag vände upp ansiktet mot himlen, blundade och kände de iskalla dropparna som föll landa tungt över mina ögonlock. Jag öppnade ögonen igen och började springa. Det gick lätt först, som att sväva fram och tankarna surrade som envisa bin bakom mig. Jag kom in i skogen och snön låg djup, jag fick lyfta benen högt för att inte trilla. Andetagen blev djupare. Och bina blev längre och längre efter mig. Snart var det vara jag, snön och mina tunga andetag. Jag sprang och sprang, ända tills jag var hemma igen...

Väl inne satt jag en stund på golvet och tittade på Leja som låg på rygg med en röd leksaksmus mellan tassarna. Hon såg så fridfull och lugn ut där hon låg och slänge på den lite och hit dit, ålade sig och fångade den igen...

Jag springer bara när jag måste komma undan mina egna tankar...
Jag springer bara när jag måste ta mig vidare i livet...
Jag springer bara när det gör ont inom mig...

Jag är redo nu, att gå vidare
Jag är redo nu att släppa taget om dig...

//Marie

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ibland, när det inte finns någon annan utväg är det enda man kan göra att springa iväg. Springa ifrån. Leave it all behind. Du gör rätt darling. M

Anonym sa...

Vem är det du släpper taget om gumman?

Anonym sa...

Spring på! Spting ikapp känslorna och spring ifrån... Puss

Anonym sa...

Jonna, vi kan ta det på msn nåt tag, de e en lång historia :)

Tack M och A, jag vet att jag gör rätt den här gången, jag lyssnar till mitt hjärta...