Jag tror jag är vuxen faktist

Ibland önskar jag att jag var liten igen
Sådär riktigt liten så man kunde skrika och gråta när något gick fel eller gjorde ont. Sädår liten då man kunde krypa upp i mammas famn och glömma världen. Sädår liten när det ändå man bekymrade sig över var om man skulle leka inne eller ute, ensam eller med grannens pojke.
Ibland önskar jag att jag var liten igen
Sådär mellan liten, då man gick i grundskolan. Man visste vad man måste göra, för grundskolan kan man inte välja bort. Sådär mellan liten då man bekymrade sig över läxor och om de fortfarande var okej att leka med ponnyn.

Idag gick jag in på biblitoteket i stan, och på vägen in möttes jag av en lukt som nästan knäade mig, som tog mig många år tillbaks i tiden

Och plötsligt insåg jag att jag är så himla glad över att vara vuxen, över att ha val att göra, över att kunna bestämma över mitt eget liv...

Lukten tog mig tillbaka till idrottshallen där idrottslektionerna var belägna i grundskolan. Platsen där man blev tvingad att stå i rad och bli vald till sist i alla lagsporter. Och allting annat man blev tvingad till under den där tiden. Hålla föredrag på finska framför en fullsatt klass, papper som klistrades fast i händerna och stammande ord som föll platt, en fnissning här och var. Raster då man stod ensam i ett hörn, osynlig för att man helt enkelt inte fanns.

Och när jag kom ut igen, andades jag tungt och log. Jag är så glad att jag är vuxen idag!


//Marie