Jag skrev en dikt igår...
om blodiga händer och val som alltid kommer för sent
Jag galopperade Davve fullt ida...
och tanken på vem jag skulle ringa ifall jag flög av och bröt benet lämnade inte mitt huvud
Jag jobbade en dag...
och skar mig på en konservburk, det ville inte sluta blöda
Jag såg en tv serie ida där de voltade med bilen
och jag tänkte på smärtan när vi satt bredvid varann i en bil som plötsligt bara var skrot
Blodet förföljer mig i små, runda droppar
och jag lägger mig ner i det våta gräset och ser upp mot himlen
Jag tror jag väntar på tystnaden
...som aldrig tar slut
//Marie
1 kommentar:
Jag tror att det där är en långsam process, att komma över saker. Eller det är klart det är, det är ju vetenskapligt bevisat, typ. Men jag menar att man vill komma över det på så kort tid, fast det funkar bara om man har tålamod och väntar lite längre.
Och jag har tänkt på det där med att vänta. Tänk på all tid vi använder till att vänta på saker...
Jag har sökt olika arbeten utan krav på yrkesutbildning eller erfarenhet. På lager och sånt.
Skicka en kommentar