Lite rädda bara ännu när en sådan stor och ny värld öppnat sig och ingen mamma längre svarar när man ropar. Då är de tur man har varann. Leja går verkligen ingenstans utan sin Linus, ropar efter honom genast hon inte ser honom, även om hon är lite modigare än honom :)
//Marie
5 kommentarer:
Söta :) Synd att jag är allergisk mot katter bara. Annars skulle jag nog velat ha en själv.
Åååh! Dom är såå söta, de små liven! Ojoj, jag svimmar faktiskt nästan. :] Eller inte nästan, nu svimmar jag. Jo, tamejtusan!
Vad glad jag blev för din kommentar, tack! :) Det känns redan bättre idag, och ja, allt är så nytt och spännande.
Ja, vad roligt med skriv-distans. Du är kanonbra på att skriva! Och jag ser fram emot att läsa något, nångång, om jag får. :]
Och bra idé! Jag skall minsann teckna ett får!
Kram, Elina
Så underbart söta1 :) kul att jag ska få vara kattvakt också när du drar te Finlandet... puss
En hel buss med gotlänningar sa du?!?! Det låter galet! Haha, roligt att du knappt förstod vad de sa. De pratade nog riktig bond-gotländska, det är fint det, hah. :] Eller njaaa, inte så fint, mest roligt. Tur att de var snygga!
Hur har du det? Har ni satt i gång på skriv-distans? verkar det vara någe klokt folk som läser, mer än du och Magda? :]
kram, E
Lite dålig uppdatering på den här bloggen nu!:) puss puss
Skicka en kommentar