Grubbel!

En helg vid havet

Jag återvände till kusten igen, för att grubbla över livet.

Jag packade min ryggsäck, ställde bilen på sote-ledens parkering och insåg eftersom Grebbestads Folkhögskolebil även stod där att det var exakt ett år sedan jag gått samma vandring. Då med ett gäng nya människor på väg in i ett nytt skolår. Nu gick jag där igen, trygg i min ensamhet. Medveten om hur mycket jag ändå lärt mig under år vid havet som blev allt annat än vad jag tänkt mig.

Jag satt vid ett mysigt vindskydd, eldade och följde lågornas rörelser mot himlen. Och konstaterade igen att jag aldrig hade vågat göra en sån grej för bara ett år sedan. Jag sov ensam i min sköna sovsäck utan en tanke på att något hemskt kunnat hända mig. Trygg med naturen som ändå vän!

Jag promenerade under lördagen genom hela Grebbestad, uppsökte alla ställen jag gillat och alla ställen med minnen. Allt platser av glädje och alla som gjorde ont. Jag satt på Grebbestads bästa cafe och tillät mig minnas.

På kvällen träffade jag två tjejer och deras hästar som fastnat hos mig. En härlig ridtur genom härlig natur och ett härligt samtal...

Jag avslutade hela helgen med gbg...

Och med tanken att jag inte hunnit grubbla så mycket över en häst som finns i mitt hjärta utan mycket mer grubblat över livet, det förflutna lika väl som framtiden, satte jag mig i bilen och körde tillbaka till byn gud glömde bort. Och jag kom hem med en varm känsla i mitt hjärta, utan några avgörande stora beslut fattade. Bara en varm, trygg känsla av att livet trots allt är rätt härligt att leva...