Är du rädd?
frågade du mig
Våra blickar möttes i ett gemensamt leende
Nej
svarade jag
Jag litar på dig
Jag tror att du skrek
Viskar du till mig
Min smärta är inte min egen
Och din smärta är min
Tack för att vi får ligga här
Tillsammans
Och bära varandras vingklippta vingar
viskar vi tyst ut mot rymden...
Det här gått så lång tid nu
Imorgon faktist 5 veckor
Varför känns de då fortfarande som igår?
Jag förstår inte vart tiden här emellan tog vägen
Det smällde, och nu har det gått 5 veckor
Vad hände?
Jo, livet förändrades
Det var vad som hände
Och jag tror
trots allt
att det var till något bra...
Jag tror jag älskar livet
så mycket, mycket mer nu
När jag vet hur lätt man kan mista det...
Jag vet att jag älskar livet
och ser det som något
mycket
värdefullt
Jag vet att jag ser människorna runt mig
nu
som mycket värdefulla
Jag älskar...
1 kommentar:
För mig känns det nära, fast samtidigt väldigt avlägset.. Det känns länge sedan det hände och tiden där efter har varit så lång.. Jag är glad, att det kom något gott ur det hela. Jag är glad att du litade på mig, det var kanske därför jag lyckades väja för lastbilen. Jag är glad att du älskar:) Puss, Magda
Skicka en kommentar