Idag stod jag nere på bron öven den lilla forsen som rinner genom Glimåkra. Jag stod alldeles stilla och följde med vattnet som for fram under mig. I min hand höll jag en femtio öring.
Det var människor där ute, många, för att vara i Glimåkra, men för en gångs skull brydde jag mig inte om vad de tänkte. Brydde mig inte om ifall de funderade över vad jag gjorde där...
Jag stod en stund och lät slanten värmas av min egen kroppsvärme. Och så önskade jag mig...
Slanten singlade jag iväg och jag blundade en sekund innan jag gick därifrån.
Jag vet inte vad jag tror, men det kändes rätt att göra det. Och kanske styrkan i, den lilla lilla styrkan i att stanna upp och inte bry sig om vad andra tycker, att göra något bara för mig själv, kan hjälpa mig på vägen...
Se, solen sken idag också...
3 kommentarer:
Någon hör dina önskningar.
Bra att du inte bryr dig.
bra att du bara är..
...du är bäst.
Mm, att bara vara och inte bry sig om andras tankar. I de stunderna är man som mest sann. /Alven
håller med magda om att du är bäst, så strunta i vad andra tycker och tänker :)
hälsningar, Heidi
Skicka en kommentar