Söta!!

Den vackraste bilden någonsin på mina älsklingskatter!
Fotograf, ja, det är självklart Alva Svenneborg!
//Marie

Två år

Idag är det min tvåårs dag, två år i Sverige, 2 år...

Och jag gör mig återigen redo för en förändring

Jag ska lämna mitt paradis

Jag är rädd

Men nöjd över att beslutet är fattat...


Tack Alva för en kanonhelg :)


Jag är rädd...


//Marie

Party

Jag har varit på århundradets personalfest!

Badtunna, bastu, bad i 1 gradit vatten, mat, sprit, efterfest med två killar...

Behöver jag säga mer :)?


//Marie

Farväl

Dags att säga farväl

Idag sålde jag micran

till skroten

Så nu tar hon sina första steg mot bilarnas himmel

Och jag fäller en tår

för hon har funnits länge för mig

Hon har tagit mig genom nästan hela Sverige, och hela vägen till Finland

Men i djupet av mitt hjärta vet jag att jag gör rätt

Hon är trött, hon behöver vila nu

Farväl lilla myran!

Tack för allt!

//Marie

Till salu

Nu är hon till salu!

Någon som är intresserad?

Jag säljer henne som renoveringsobjekt eller som reservdelar då hon inte startar för tillfället. De som vet något om bilar säger att det är startmotorn som gått sönder. För övrigt är hon i hyfsat skick, lite rost dock. Men själva motorn är i bra skick och hon har nya bromsklossar och nästan nya vinterdäck. Skattad och besiktad fram till 1 april.

Pris; 1500

//Marie

Du

Jag trodde jag visste vem du var...

Jag trodde jag visste allting redan
Jag trodde jag visste hur gräset växer mot himlen, hur solen går ner om kvällen, hur regndropparna faller mot marken...
Jag trodde jag visste att Davve inte gillar att kela, att katterna inte lyder mig...

Men plötsligt

...faller regnet mot himlen, gräset växer ner mot avgrunden, solen går upp om kvällarna, katterna stannar upp och lyssnar och Davve lägger sitt huvud i min famn...

Jag trodde jag visste vem du var...

och plötsligt är du inte längre du...


//Marie

Redo

Jag var ute och sprang idag. Sammanbitet klädde jag på mig, snörde på mig skorna och gick ut. Jag utfodrade djuren och sen ställde jag mig högst uppe på min backe och såg ut över omgivningen. Jag vände upp ansiktet mot himlen, blundade och kände de iskalla dropparna som föll landa tungt över mina ögonlock. Jag öppnade ögonen igen och började springa. Det gick lätt först, som att sväva fram och tankarna surrade som envisa bin bakom mig. Jag kom in i skogen och snön låg djup, jag fick lyfta benen högt för att inte trilla. Andetagen blev djupare. Och bina blev längre och längre efter mig. Snart var det vara jag, snön och mina tunga andetag. Jag sprang och sprang, ända tills jag var hemma igen...

Väl inne satt jag en stund på golvet och tittade på Leja som låg på rygg med en röd leksaksmus mellan tassarna. Hon såg så fridfull och lugn ut där hon låg och slänge på den lite och hit dit, ålade sig och fångade den igen...

Jag springer bara när jag måste komma undan mina egna tankar...
Jag springer bara när jag måste ta mig vidare i livet...
Jag springer bara när det gör ont inom mig...

Jag är redo nu, att gå vidare
Jag är redo nu att släppa taget om dig...

//Marie