Sommarpäls!

Sommarfrisyr :)

I år uppgraderade jag från sax till maskin ! 

Men vilka små katter jag har när pälsen kommit väck!!

Fining! !

Min finaste :)

70 års festen!

Flera månaders slit, och planering

Bara att få upp ett partytält i full storm

Och vädret som aldrig är på ens sida, i veckor lusläste vi YR och SMHI men inget kunde hindra regnet på den stora dagen

Maten som skulle planeras, inhandlas och tillagas

Bordsplaceringen satt jag med tusen kvällar kändes det som

Och vi trodde ibland och allt som oftast att vi aldrig skulle hinna få klart allt vi ville innan

Men i slutändan var det såå värt allt jobb vi lade ner på det!!

Trots regnet blev det en super lyckad fest! Tältet stod upp och värmen hölls av en stor byggfläkt!

Alla verkade glada och att vi blev så många kändes så himla kul!

När vi började skriva ner namn på människor vi ville bjuda trodde jag inte att jag kände en enda, att jag inte hade någon att bjuda och att absolut ingen skulle vilja komma.

När det i slutändan kom 72 personer kände jag mig som den rikaste tjejen på jorden!

Så glad att vi valde att ha en fest för att fira våra födelsedagar, så glad att vi kunde ha den tillsammans jag och Mattias, så glad för alla som kom, så glad för alla fina presenter, så himla glad över att det blev en så rolig och lyckad fest !!

Tacksam är ordet :)

Alla fina kort vi fick hade jag ingen lust att stoppa ner i en låda. Av mamma och pappa fick vi dessutom ett jättekort med massa fina bilder av oss så jag pysslade lite :)

Älskade höns!

Före och efter!

Först såg rummet ut så här!

I höstas fick jag mitt stora möblera om ryck, efter att Mattias nämnt att vi kanske borde köpa oss en plattv! Då flyttade vi nog på varenda möbel i hela huset! Och då såg rummet ut såhär:

Nu har vi äntligen köpt oss en ny soffa och nu ser rummet ut så här! Bordet är Mattias mormors och det har vi bara målat om litegrann! Jag är så nöjd med hela husets förvandling sedan i höstas och soffan och bordet är verkligen pricken över i:et!

Mittemot soffan såg de innan ut såhär

Och nu såhär! Jap, tjocktv´n är kvar! Den som startade hela projektet har inte blivit utbytt! Den fungerar ju, vi väntar lite med det...

2014

Och så har ett år gått igen!

2014, ett år som rullat på utan några större överraskningar eller besvikelser

Inget speciellt år, ett vardagligt år tycker jag allt

Första halvan ägnade jag åt att göra klart mina kurser på komvux, det flöt på och jag blev godkänd i allt men det var också allt. Jag jobbade extra både i hemtjänsten, på förskolorna och städade.

Sommaren inledde jag med sommarjobb i hemtjänsten igen, det gick lättare i år än första sommaren där eftersom jag denna gången redan kunde allting. Jag hade två veckor semester som jag och Mattias inledde med U-port och min störstaste idol E-type för att sedan tillbringa resten vid havet i Finland. Vi hade kanonväder och det var väl värda veckor att vänta på. Jag tillbringade mest tid i vattnet och mitt hår torkade aldrig.

Innan vi hann åka hem därifrån fick jag samtalet som ledde mig in på höstens väg. Så det var okej att åka tillbaka till Sverige och att semestern tog slut för då började mitt jobb i Vegby skolans kök. Så hösten den har rullat på. Jag har trivts bra i köket, träffat nya vänner och på hemmafronten har det bara varit fint. Vi har möblerat om hela huset och kärleken den fortsätter att växa.

Året slutade med ett tungt besked om att jag inte får vara kvar i Vegby, men då vi åkte till Finland på en fin julsemester fick jag återigen ett samtal som ser ut att leda till en väldigt spännande start på detta nya året.

Så året som gick var ett fint år men inget magnifikt år!

Nu ser jag med stor spänning framemot 2015. Med förhoppningsvis ett nytt jobb, och sedan ett stort kalas för en trettio och en fyrtio åring och så finns en del små fina utflykter inplanerade. Jag ser fram emot ett gott odlingsår och någon fin vecka i Finland!

Mitt liv är något jag känner mig väldigt nöjd med idag

Jag har sådan oerhörd trygghet och kärlek tillsammans med Mattias

Inga nedgångar kan längre få mig på fall!

Jag gråter ibland, men med min hand i hans är det så lätt att resa sig igen!

Låt 2015 få börja, jag är redo!

Detaljer av lycka!

När jag kommer hem från jobbet tar jag alltid med mig hunden och går och hämtar posten, och de flesta dagar, som idag, när vi kommer tillbaka följer det med en drös katter in. Det liksom trillar in en hel hög med djur, alla vill ju vara först, när jag öppnar dörren. Och det gör mig så förunderligt lycklig att se dem ramla in i stugvärmen framför mig.

Och egentligen hela hösten har såna här små detaljer i min vardag förundrats mig och gjort mig lycklig.

Att få gå ut i hönshuset och hämta nyvärpta ägg är en ynnest jag gläds åt dagligen. När jag lägger mig jämte Mattias i sängen klappar han mig alltid på rumpan som gonatt, de kvällar jag redan somnat vaknar jag sällan av den gesten men vetskapen om att han gör det varje kväll gör mig lugn och trygg. Lycklig över att få ha honom vid min sida. När jag går ut i mörkret om kvällarna med Bamsen och vi vänder och går tillbaka mot ljuset, synen av vårt hus, upplysta fönster, rök ut skorstenen gör mig alldeles varm i magen. Jag brukar ligga på rygg i soffan om kvällarna och titta på tv och ha Leja katten på magen sovandes, hennes oerhört tillitsfulla sovande ansiktsuttryck gör att jag ibland missar allt som händer på tvn för jag kan inte sluta titta på henne. 

Alla dessa detaljer runt omkring mig har fascinerat mig hela hösten och jag har känt mig så oerhört lycklig. Men inte de senaste veckorna. Plötsligt kommer vardagen ikapp igen och detaljerna mister sin lyster. Hela hösten har jag fått lyckan att få jobba på ett och samma ställe, och dessutom ett ställe jag har trivts oerhört bra på. Men som livet som vikarie är så tar det slut nu efter jul. Jag hade ju hoppats såklart, men hopp ger en ingenting när den fasta anställningen lyser med sin frånvaro. Denna trygghet i ett jobb har verkligen smittat över i allt jag gjort och upplevt hela hösten! Att veta vad man har och ha tryggheten i ett jobb att gå till.

Efter julen tar det slut, men jag vill ändå försöka uppleva lyckan i alla de små detaljerna runt mig. För de finns ju kvar. Och såna dagar som idag när alla katterna och hunden tränger sig in i värmen före mig glömmer jag för en stund bort framtiden och kan glädjas bara åt åsynen av dem.

Ikväll ska Mattias få klappa mig på rumpan och på söndag ska vi sätta oss bredvid varandra i bilen och åka till Finland. Ha en välförtjänt paus av verkligheten, njuta av sällskapet av dem som skapade mig och äta alldeles för mycket godis! Sen ska vi komma tillbaka igen och jag får ta tag i vardagen, kämpa vidare i vikarieträsket och fortsätta se och uppleva alla små detaljer av lycka i mitt liv!

Tidens fart!

Det har varit strålande väder, lilla jul och stor ommöblering 

Den senaste tiden

När tiden springer så fort, så fort framåt

Och det känns läskigt

Fast samtidigt kan jag inte låta bli att få det där förväntansfulla pirret långt där nere i magropen och ett litet leende på läpparna, när jag inser att om tre veckor exakt denna tiden är jag i Hangö, hos mor och far tillsammans med Mattias. Kanske sitter vi i soffan och äter finska pepparkakor eller så går vi längs stranden vid ett iskallt hav och spanar ut i mörkret, ut i oändligheten! I vilket fall så är vi på plats i staden vid havet för att fira julen! Om exakt tre veckor!

Och just då får tiden gärna springa på lite fortare!

Annars tycker jag faktist den kunde sakta ner litegranna!

Partyklädda!

Såhär tjusiga kan vi se ut när temat på festen är att komma som sin motsats :)

Telly och Davve

Ibland slår det mig som ett knytnävsslag i magen

Det kan hända när som helst

och precis var som helst

Och ibland är det så hårt, och så verkligt, och så nära

att tårarna hotar svämma över

Innan jag får tag i verkligheten igen

Jag saknar dem!

Mina två hästar, som en gång fanns, som en gång var nästan hela min vardag

Dee känns så nära

och ändå så långt borta

Ibland så nära att det känns som att jag kan ta på dem igen

Och ibland innesluten i dimma, som att de varit endast en dröm

Jag saknar de där lugna, trogna skogsrundorna med Telly

Aldrig var jag rädd tillsammans med henne

Vi två, och vi andades i takt, och alltid red jag barbacka med hennes hjärtslag precis invid huden

Och det var hon och jag och lugnet och jag kunde släppa allt som plågade mig ibland

Och de där fartfyllda turerna med Davve

Jag saknar att känna den där spänningen, känna darrningarna i hans kropp innan han exploderade i full galopp

Aldrig har jag flugit så snabbt fram över marken med någon annan häst än honom.

Att våga släppa kontrollen och lita på honom

Vi flög och vara andetag var snabba och flämtande

och svetten klibbade i mina handflator

Vi var ett

De var så olika de där två och jag älskade dem över allt annat

Jag älskade kontrasterna i deras steg och deras personligheter

Jag älskade de lugna turerna med Telly lika mycket som de hisnande galopperna med Davve

Och ibland, bara ibland, slår det mig att de är borta

och att jag aldrig mer kommer få uppleva någonting tillsammans med dem

Och då hotar de att svämma över, de där tårarna

Kanske jag en dag får uppleva att lära känna en ny egen häst

Att älska, flyga och vara med

Men det kommer aldrig vara Telly och Davve

Aldrig någon som dem!

Nya familjemedlemmar!

Mattias skulle köpa några däck!

Himla bra deal när det följde med 4 dvärghönor på köpet :D

Cissela, Cindy, Cilla och Carisma

Välkomna till familjen :)

Finland/Sverige

Sommaren lider redan mot sitt slut

Tid har en förmåga att rusa på

Som alltid, som vanligt fick jag tillbringa några vackra sommarveckor i Finland

Som vanligt när jag får åka tänds en extra gnista i mina ögon

och själen är lycklig som allra mest när jag får sätta mig i bilen och åka alla de där milen till paradiset

Och jag får vara där och vila upp mig, umgås med de kära och känna livspulsen pulsera alldeles invid huden

Jag skulle aldrig överleva utan mina pauser i det finska hemlandet

Men trots allt, skulle jag inte heller överleva boendes där igen

Ja, trots allt fanns det ju en orsak till att jag lämnade landet för snart 8 år sedan!

Det slår mig ibland att om jag inte flyttat hade jag aldrig kunnat blomma ut

Jag hade varit kvar i en liten frusen knopp, avstannad.

Kanske hade jag kunnat lära mig finska en dag

Men jag är ytterst envis och jag ville verkligen inte

Och det hindrade mig, i allt 

Jag flyttade förvisso hemifrån tidigt men mamma fick ändå hjälpa mig och ringa jobbiga samtal ibland, för det kunde ju vara en finskspråkig i andra änden.

Och jag fick förvisso ett jobb till slut, som städare, och jag trivdes med det. Men om jag hade stannat i landet, hade jag fått stanna på det jobbet. Och inte fått utvecklas alls.

Den fanns där ständigt, skräcken att inte förstå. Att någon skulle fråga mig något, att jag skulle verka dum!

Jag valde att inte lära mig finska, jag valde att flytta!

Och jag har fått blomma ut!

Idag är det jag som får hjälpa mamma och pappa att beställa på restaurang, att fråga efter saker och visa hur kortautomaten funkar här i Sverige.

Jag kan fråga, jag kan ringa, jag är inte begränsad av språket!

Jag har blivit en social person, som kan småprata med främmande människor och jag är aldrig rädd!

Jag överlever inte utan mina stunder i Finland, hos de nära!

Men jag vill leva mitt liv i Sverige!