Telly och Davve

Ibland slår det mig som ett knytnävsslag i magen

Det kan hända när som helst

och precis var som helst

Och ibland är det så hårt, och så verkligt, och så nära

att tårarna hotar svämma över

Innan jag får tag i verkligheten igen

Jag saknar dem!

Mina två hästar, som en gång fanns, som en gång var nästan hela min vardag

Dee känns så nära

och ändå så långt borta

Ibland så nära att det känns som att jag kan ta på dem igen

Och ibland innesluten i dimma, som att de varit endast en dröm

Jag saknar de där lugna, trogna skogsrundorna med Telly

Aldrig var jag rädd tillsammans med henne

Vi två, och vi andades i takt, och alltid red jag barbacka med hennes hjärtslag precis invid huden

Och det var hon och jag och lugnet och jag kunde släppa allt som plågade mig ibland

Och de där fartfyllda turerna med Davve

Jag saknar att känna den där spänningen, känna darrningarna i hans kropp innan han exploderade i full galopp

Aldrig har jag flugit så snabbt fram över marken med någon annan häst än honom.

Att våga släppa kontrollen och lita på honom

Vi flög och vara andetag var snabba och flämtande

och svetten klibbade i mina handflator

Vi var ett

De var så olika de där två och jag älskade dem över allt annat

Jag älskade kontrasterna i deras steg och deras personligheter

Jag älskade de lugna turerna med Telly lika mycket som de hisnande galopperna med Davve

Och ibland, bara ibland, slår det mig att de är borta

och att jag aldrig mer kommer få uppleva någonting tillsammans med dem

Och då hotar de att svämma över, de där tårarna

Kanske jag en dag får uppleva att lära känna en ny egen häst

Att älska, flyga och vara med

Men det kommer aldrig vara Telly och Davve

Aldrig någon som dem!