Finland/Sverige

Sommaren lider redan mot sitt slut

Tid har en förmåga att rusa på

Som alltid, som vanligt fick jag tillbringa några vackra sommarveckor i Finland

Som vanligt när jag får åka tänds en extra gnista i mina ögon

och själen är lycklig som allra mest när jag får sätta mig i bilen och åka alla de där milen till paradiset

Och jag får vara där och vila upp mig, umgås med de kära och känna livspulsen pulsera alldeles invid huden

Jag skulle aldrig överleva utan mina pauser i det finska hemlandet

Men trots allt, skulle jag inte heller överleva boendes där igen

Ja, trots allt fanns det ju en orsak till att jag lämnade landet för snart 8 år sedan!

Det slår mig ibland att om jag inte flyttat hade jag aldrig kunnat blomma ut

Jag hade varit kvar i en liten frusen knopp, avstannad.

Kanske hade jag kunnat lära mig finska en dag

Men jag är ytterst envis och jag ville verkligen inte

Och det hindrade mig, i allt 

Jag flyttade förvisso hemifrån tidigt men mamma fick ändå hjälpa mig och ringa jobbiga samtal ibland, för det kunde ju vara en finskspråkig i andra änden.

Och jag fick förvisso ett jobb till slut, som städare, och jag trivdes med det. Men om jag hade stannat i landet, hade jag fått stanna på det jobbet. Och inte fått utvecklas alls.

Den fanns där ständigt, skräcken att inte förstå. Att någon skulle fråga mig något, att jag skulle verka dum!

Jag valde att inte lära mig finska, jag valde att flytta!

Och jag har fått blomma ut!

Idag är det jag som får hjälpa mamma och pappa att beställa på restaurang, att fråga efter saker och visa hur kortautomaten funkar här i Sverige.

Jag kan fråga, jag kan ringa, jag är inte begränsad av språket!

Jag har blivit en social person, som kan småprata med främmande människor och jag är aldrig rädd!

Jag överlever inte utan mina stunder i Finland, hos de nära!

Men jag vill leva mitt liv i Sverige!