När jag sätter mig i bilen och åker till skolan om tidiga mornar känns det lite som att sätta sig i en tidsmaskin och åka tillbaka i tiden...
Och inte bara för att vuxenutbildning känns väldigt mycket som att vara 15 år igen. Det är matte, ekvationer, grupparbeten och engelska glosor. Det är klassrum och lärare som poängterar det viktiga i att vara i tid. Det är läxor och prov och betyg. Och det är roligt, men det är också att vara 15 år igen...
Utan även för att på vägen till skolan ser jag alla dessa ännu mindre barn som är på väg till sin skola. Stora ryggsäckar men små ryggar. Och de cyklar tillsammans, eller ensamma och vissa står stilla i ett gathörn och väntar på någon som är sen.
Och den scenen för mig tillbaka till känslan av att vara 10 år igen och stå i ett gathörn och vänta på någon som alltid var sen... Känslan av att cykla hem i snömodd med en alldeles för tung axelväska... Känslan av att sitta längst bak i ett klassrum och vara livrädd för att finska läraren ska tilltala mig...
Men nu är jag 28 år och sitter i ett klassrum och löser ekvationer, försöker prata engelska och förstå politik. Och jag känner mig ganska liten igen, samtidigt som ingenting är som det någonsin varit och jag ser rätt ljust på framtiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar