Jag trivs väldigt bra på landet, och det är på landet jag vill bo!
Men när det är något jag inte förstår eller kan använder jag ofta frasen "men jag är ju från stan" som ursäkt när det gynnar mig.
Och det ligger något i det ibland, det finns faktiskt saker jag saknar som bara kan vara i stan...
Nu när hösten kommer med stormsteg, den i andras ögon fula hösten. Den regniga, gråa och väldigt mörka hösten. Då njuter jag i fulla drag, av mörka kvällar, regn mot fönsterrutan och hårda vindar som drar kring öronen.
Men något jag saknar på landet är den där känslan när man efter en lång skol- eller arbetsdag cyklar eller går hem i regnet. När man har lite för lite kläder på sig för årstiden, när regnet letar sig in i nacken och fingrarna blir alldeles iskalla. För då är det en så fruktansvärt härlig känsla att komma innanför dörren hemma i en varm lägenhet. Sparka av sig blöta skor, byta om till torra, varma myskläder, sätta fast det blöta håret i en knut och så koka varmt te. Hålla de där iskalla händerna mot den brännheta koppen och känna teets värme sprida sig i hela kroppen. Och regnet öser ner utanför mot den kalla fönsterrutan!
Det kan jag verkligen sakna ibland, för nu när jag bor på landet måste jag åka bil för att komma hem. Och i bilen är det varmt och skönt, och mina fingrar är aldrig så där iskalla när jag kommer hem efter en lång skoldag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar