Min Saab!

Min bil för mig har blivit min frihet, min vän, min högra hand!
Det känns vemodigt att lämna den på verkstan, och det är med en klump i halsen jag lämnar över nyckeln! Gör den inte illa, fixa till den så jag snart får tillbaka den!

Jag minns när jag tredje gången satte mig bakom ratten i körskolans bil med den bistra uppkörningsläraren bredvid mig. Kanske var han lite trött på mig, för han undvek stan och vi körde på småvägar ute i industrikvarteren! Det var fredagen den 13 och lyckan bubblade upp som champagne i halsen när jag hade stannat bilen och han vände sig mot mig och log!

Jag minns när jag körde i Hangö första gången med mamma bredvid och darrande frågade hur man ens kan tänka tanken att köra mer än 40 i stan, då när allt var så nytt!

Nu kör jag alltid alldeles för fort, för jag känner mig säker och trygg! Även om overklighetskänslan kommer över mig ibland när jag sitter där bakom ratten! Är det vekligen jag som styr denna bil? Är det vekrligen jag som känner mig så säker? För jag minns så tydligt den där första gången när allt var nytt och läskigt!

Min bil är en del av mig idag! Och jag kan inte tänka mig vara utan den, knappt ens för en enda dag! Så jag struntar i räkningen, jag betalar, bara fixa min bil och ge den tillbaka, glad och hel igen!

Saab <3