Jag som brukar ha koll
försover mig, skolkar och vet inte när jag borde och inte borde vara i skolan
Jag som brukar ha kontroll
har ingen aning om när deadliner för mina arbeten egentligen är
Jag som brukar planera
vet inte ens när jag ska flytta när skolan tar slut om mindre än en vecka
och definitivt inte vad jag ska göra med resten av mitt liv
Högst upp på toppen kittlar det förväntansfullt i magen och jag vill iväg, ge mig ut, upptäcka vad mer livet har att erbjuda
Längst ner i dalen drar jag täcket över huvudet och ser på någon sorlig kärleksfilm
Men trots allt så lever jag, med eller utan kontroll!
Som när man står längst ner vid en klippvägg och blickar upp, och bestämmer sig, det får bära eller brista, man ska ta sig upp till toppen. Fingrarna smärtar och musklerna skriker efter syre, det tycks omöjligt, men blicken uppåt, ett hjälpande ord på vägen och så är man uppe, högst upp, och all smärta är glömd...
Jag lever!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar