lördag 26 december 2009

Minnen i Finland

Minnenas stig finns i Finland


Fotoalbum med bilder på en yngre version av mig själv
Med nithalsband, tajt tröja med magen bar och ett glatt leende
Hand i hand...
Med tofsar i håret och spring i benen...
Med knallblåa ögon och en snaps i handen...
Så nära dig...

Platser med hus jag varit inne i men inte längre har någon nyckel till

Människor, jag träffar ibland
Människor som finns på mina bilder, som lever, men som jag aldrig mer kommer se

Minnen, en vind av minnen, en doft av minnen, ett land av minnen
Och en framtid någon annanstans...



Jag har firat jul, det har varit en fantastisk jul i år :)
Kram på er alla!
//Marie

fredag 27 november 2009

Singel

Ibland älskar jag verkligen singellivet...

En sväng ut i skogen och hämta hem en liten, liten gran. Jag tycker den är söt, och ingen annans åsikt är viktig.
Hem och en kort ljusslinga och lite glitter, klart. Du, som inte finns hade kanske tyckt att det var för lite, men jag gillar den.
Julmusik på hög volym, kanske för tidigt men varför inte, jag älskar julen.
Vilt dansande 0ch klängandes upp och ner på stolar, upp med julbelysning och fram med ljus.
Och en tyst bön om att inga katter ska brinna denna julen :)
Vilda katter och katthår överallt, jag älskar dem, och ingen annan behöver göra det...


Och iklädd endast nyinköpta trosor, bh och benvärmare (som ni dock inte får se bild på...) dansar jag runt tillsammans med katterna till julmusik en ensam fredagkväll i november.


Och är rätt lycklig ändå...
Utan dig!



Och när musiken tystnar värmer jag glögg och sätter på tv´n med Stargate SG1. Och jag kan titta hela natten utan att någon bryr sig, bara för att jag råkar älska denna serie.


Ibland är det skönt att få vara egoistisk!



Ibland...


//Marie


söndag 25 oktober 2009

Länge sedan!

Jag har inte bloggat på länge...
Men jag fick lust idag, problemet är att jag inte vet vad jag ska skriva...

Jag har köpt en Saab, mamma och pappa åkte hem idag, det är två månader till julen.
Telly har ett stort sår, katterna blir nedslagna av grannkatten så fort de går ut.
Vi har fått löneförhöjning, jag gillar min stuga, första snön har fallit i år.

Jag vet inte vad jag ska skriva ikväll, men jag skrev några rader ändå.

Saknar er mamma och pappa...

//Marie

torsdag 23 juli 2009

En krock?

De kom som en vind från förr...
En smekning av det förflutna...

Alla ord var nästan desamma, och jag njöt av att bara lyssna, på en dialekt som tog mig flere år tillbaks i tiden. Och jag njöt av att säga sju sjösjuka sjömän utan att få ett enda skratt, ett enda höjt ögonbryn till svars. Bara få säga så som jag alltid gjort och veta att det någonstans är rätt.
Vi tog oss tillbaka längs minnets stig och pratade om de människor som fanns då, om de fester vi gick på, om de lärare vi hatat.
Vi pratade om en tid som finns men som aldrig kommer finnas igen...

Men medan vi pratade, när jag inte tänkte på vilka ord jag borde och inte borde använda smög det sig in nya ord i mitt ordförråd, ord dom skrattade åt, ord jag aldrig skulle drömt om att använda den där tiden för länge sedan. Vi käkade inga mackor på den tiden, och vi fikade aldrig och bakis, det är något man har där bak. Nej, då åt vi smörgåsar och gick på kaffe och krabbis var det man hade varje torsdag efter onsdagsen alkoholintag...

Och det blir lite sorligt inom mig att på något sätt känna att jag ingenstans hör hemma. För jag känner mig så himla bekväm med deras dialekt, jag vill prata som dom men jag kan inte längre. Jag vill inte bo i deras land. Jag vill bo i sverige och jag tar efter den här dialekten och samtidigt kan den aldrig bli min riktigt på riktigt!

Jag känner mig som mina katter, blandras och vart jag än hoppar så krockar jag med något...



//Marie

söndag 5 juli 2009

Framtiden

Framtiden är

mörk

och ljus

Skrämmande

och spännande


Framtiden är



En ensam häst

En stor ardenner vän


Och en stuga på landet



Framtiden är

min





//Marie



måndag 8 juni 2009

Farväl Davve








Jag kan inte förstå
Inte förstå hur det kan bli så tomt
Hur det kan göra så ont
Jag kan inte förstå att du är borta
Att du inte finns kvar här längre
Jag kan inte förstå att du inte står där i hagen och gnäggar när du ser mig
Jag kan inte förstå
Att du inte längre finns

Jag älskade dig
Jag älskar dig
Jag kommer alltid att älska dig

//Marie


tisdag 14 april 2009

...

Jag tänker ett ord
Ett ord
Ibland två


Jag andas två andetag
Två andetag
Ibland ett


Jag säger ingenting
och jag håller andan